Sulu

Vi har hittat en längre backe än den som är 2 meter som vi åkt i hittills. Sam tycker det är så roligt att åka sin snowracer men han är också snabb på bromsen om han tycker det går för fort.

I söndags åkte jag och Sam tillsammans och jag försökte få honom att inte bromsa så att vi kom långt ner i backen, men Sam vågade inte riktigt ta foten från bromsen. Jag kände mig väl inte som världens bästa mamma som satt bakom honom och hetsade ”Släpp bromsen!”. Sam hetsade mig å andra sidan i uppförsbacken ”Snabbare mamma! SPRING!”. 🙂

Idag har det snöat på tvären. Det har kommit mycket blötsnö och är riktigt moddigt ute. Imorse gick det att ta barnvagnen med Sam på ståbrädan till förskolan, men när det var dags för hämtning 5 timmar senare så var det inte längre ett alternativ eftersom det kommit så mycket snö.

Jag satte Ellen i pulkan och tog Sams snowracer i andra handen och gick ner till förskolan. Det blåste rätt i Ellens ansikte och hon blinkade med sina små ögon och hade fullt med snö på ögonfransarna, men hon sa inte ett pip. När vi kom in på förskolan och jag öppnade upp overallen och tog av henne mössan så gav hon mig bara ett stort leende <3

Vi hämtade Sam och han fick sitta på sin snowracer hem och Ellen i sin pulka. Nu hade vinden på något otroligt sätt vänt så vi hade motvind även på vägen hem. Sam bara skrattade och tyckte det var roligt. Han höll Ellen i handen och försökte göra snöbollar om vartannat. Det var tufft att dra dem upp för grusbacken men hade varit tio gånger värre om de hade gnällt eller varit ledsna!

Hem kom vi tillslut och jag var helt genomsvettig – ett bra träningspass! 🙂

Häromdagen var vi uppe på kullen och kollade in utsikten. Man ser den konstgjorda sjön och även vårt hus långt där nere. Det är fler tomter här som ska byggas hus på så om 10 år kommer utsikten vara en helt annan. Men än så länge är det en fin fikaplats.

Nyårsafton firades som vanligt hemma hos Jenny och Alex.Vi beställde catering och åt tre-rätters med hummersoppa, oxfilé och vaniljpudding. Så gott och så smidigt! Vanligtvis brukar vi del upp maten mellan paren men i år sparade vi mycket tid genom att bara laga till maten som redan var förberedd.

Vi var 14 vuxna och fem barn i åldern mellan 3 år och 3 månader. Trots det var det den lugnaste nyårsafton på länge. Barnen är ju visserligen högljudda men när 14 vuxna spelar maskeradrundpingis kl två på natten så är ljudnivån snäppet högre. Men någon pingis blev det inte i år, istället avslutades kvällen/natten med ett ishockeyspel som grabbarna gick loss på medan vi tjejer satt och spånade på vårt nästa resmål tillsammans.

2015 fyllde vi 30 och åkte vi till New York tillsammans (alla utom Sofie som var höggravid med Gustav då). Nu planerar vi för 35 årsdagarna (år 2020). Känns som väldigt långt framåt i tiden. Sam kommer att vara 7 år och Ellen 4! Mitt förslag är att åka till Moskva men det var inte så många som nappade på det 🙂 Kanske blir det en träningsresa eller en surf/yoga-resa. Vi var ändå ganska överens om att det ska vara ett varmt resmål där man kan chilla på kvällarna med ett glas vin. Nu när jag skriver det så undrar jag varför vi ska vänta 3 år på att göra en sån resa, jag vill åka nu!

I år firade vi jul i dagarna tre. Dagen innan julafton åkte vi hem till mina föräldrar och installerade oss inför årets julfirande. Hela familjen anslöt på julafton och med var också min faster och min farmor. Maten var som vanligt jättegod och speciellt hungrig behöver man aldrig vara på julafton för det går i ett, men det är ju också något som hör julen till.

Efter Kalle kom tomten gåendes från grannen med en lykta i handen. Sam var med och öppnade dörren och sa ”Hej Tomten, välkommen in!”. När Sam fått sin första julklapp som var lego från hans farmor och farfar så studsade han av lycka. Efter det var han nöjd. När Marcus försökte dela ut resterande julklappar till honom var det med ett visst motstånd. Han ville inte gärna släppa legot och det var ju svårt att ta emot andra julklappar när händerna var fulla 🙂

Både Sam och Ellen fick många fina julklappar och Sam leker lika mycket med sin egna som med Ellen bebisleksaker. En plocklåda och bollar som man kan skjuta iväg med hjälp av en bläckfisk är alltså inget som en 3åring tackar nej till (i alla fall inte våran).

På juldagen for vi hemåt, men redan på annandagen var det dags igen för julkalas, denna gång hemma hos Marcus och Charlotte tillsammans med Charlottes familj. Vi åt mat i en av stugorna och sedan drack vi kaffe inne i huset. En mysig kväll och känns lyxigt att kunna ”byta lokal” mitt i kalset!

Jag tog inte så många bilder märkte jag såhär i efterhand så det får duga med dessa två.

Helgen innan jul hade vi en mysig helg i Strängnäs. Vi hann med att träffa Andreas hela familj inklusive mormor och morfar och även våra kompisar Stefan och Kristin och deras lille Valter.

Sam fick en spindelmannendräkt från sina kusiner som han blev SÅ glad för. På lördagskvällen spelade han spel med sin kusin Rasmus och fick popcorn. Stor wow-faktor på båda 🙂 Spindemannenmasken satt på största delen av vägen hem i bilen.

Ellen var glad i hågen i bilen på väg upp till Strängnäs. Vägen hem tyckte hon inte var lika rolig men hem kommer man ju tillslut alltid vilket är skönt.

Nu har julen passerat, det är den 28 december och jag känner mig färdig med julen. Färdig med jultomtar och julmat, men inte med adventsljusstakar och ljusslingor, så de får leva kvar in i nästa år. Granen däremot barrar som aldrig förr och vi har börjat planera för dens sista timmar ”i livet”. Tydligen klassas det som nedskräpning att kasta den i skogen så vi får försöka klippa av kvistarna och lägga dem tillsammans med stammen i en sopsäck och köra till återvinningscentralen. Det är ingen tråkig utflykt i sig eftersom jag gillar att slänga saker. Ett intresse ärvt från mamma som jag och min syster också har tagit efter. Vem behöver en hobby när man kan rensa och slänga saker? En mycket tillfredsställande sysselsättning faktiskt 🙂

Ellen dånar in i granen med sin gåstol ett par gånger om dagen och gråter när hon får granbarr under de små fötterna. Sam är och pillar på foliepappret på chokladkottarna som hänger i granen och vill liksom argumentera för att det är lika bra att äta upp dem när omslaget ändå är borta. Annars tycker jag om idén med ett träd inomhus och jag funderar på om vi inte skulle ta och ta in ett annat träd in i vardagsrummet istället. Kanske skulle vi alltid ha ett ”säsongens träd” hemma? En liten björk, en liten tall, kanske en bok eller en pil? Kanske skulle det vara lite konstigt, men ett olivträd hade absolut varit genomförbart och det har jag sett många fina inspirationsbilder på nätet med. Det får bli en tur till Rångedala plantskola i början på nästa år helt enkelt!

Idag köpte jag en gran nere på torget som vi sedan hjälptes åt att dekorera. Sam ville hänga alla kulor så nära varandra som möjligt. Han sa att de ville hänga så eftersom de var kompisar. Jag tänkte först låta det vara men kunde inte hålla mig så jag hängde om dom sen 🙂

Imorgon tänkte jag att jag och Sam ska baka lussebullar. Spännande, kan gå hursomhelst!

Sam har varit hemma från förskolan hela veckan pga av att det går magsjuka på hans avdelning så vi tar det säkra före det osäkra och låter honom vara hemma hos mig och Ellen.

I tisdags var min kompis Catta och hälsade på med sin lilla Olle som är 2 månader. Mysigt att träffa dom och jag hann att hålla Olle en liten stund när han vaknat, så liten och go! Ellen känns så stor i förhållande och hon har egentligen aldrig gillat att man hållit henne när hon måste ligga ner, hon har typ alltid försökt att sätta sig upp. Stackaren, 7 månader senare har hon fortfarande inte lärt sig, måste vara frustrerande 🙂

Med Sam hemma (och även Aston som vi är hundvakt till) så har det varit en lite mer livad vecka än vanligt. Det måste ju HÄNDA något lite hela tiden annars byggs det upp någon typ av frustration hos Sam, som smittar av sig på Ellen, som gör Aston orolig, och som slutligen når mig som exploderar. Typ som en vulkan kan man säga att vi har här hemma som jag försöker hålla på en glödande och inte en explosiv nivå 🙂

Igår gav jag mig på projektet Årets julkort! Jag tog fram julgransbelysningen och la ut på sängen. Klädde ungarna i vitt. Satte på Sam en tomteluva och Ellen fick glitter i håret. Det KUNDE bli så bra men såklart visste jag att jag skulle ha riktigt tur om jag fick till DEN DÄR perfekta lyckliga idylliska bilden. Jag hade inte tur.

Sam bestämde sig för att han minsann INTE skulle ha sin tomteluva utan han skulle ha Ellens glitter i sitt hår. Han gav sig på att försöka göra detta skifte själv vilket Ellen inte var så road av.

Någonstans där började Ellen fundera på om hon ens ville vara med på årets julkort. Hon började gny lite och då överkompenserade både jag och Sam för att hon skulle bli på bra humör, vilket såklart bara gjorde henne mer irriterad. Vi testade lite olika positioner och hon fick ha nappen däremellan men tillslut sa hon ifrån och då var det ingen idé att fortsätta.

Jag tog kanske 50 bilder på dessa 3 minuter som det hela utspelade sig på och av de 50 bilderna blev en halvbra, och det får man ju ändå vara nöjd med 🙂

Ellen växer upp med lyxen att aldrig behöva ha tråkigt. Underhållaren Sam är alltid redo för lite spex och är inte rädd för att bjuda på sig själv. Han spexar och Ellen skrattar. Deras roligaste ”lek” just nu är att hon sitter i sin gåstol eller i barnstolen och Sam springer fram och tillbaka till henne. Det är tydligen jätteroligt. Men han kan annat också, t e x banka hysteriskt på pilatesbollen. Det är tydligen också jätteroligt.