Sulu

Man vet ju att livet kommer att ändras när man får barn, och även att man själv kommer känna nya känslor. Man vet allt detta men samtidigt går det inte att föreställa sig det. Om jag har Sam i barnvagnen och vi går förbi någon som ser lite skum eller kriminell ut så känner jag att jag blir en lejonmamma. När jag tidigare kanske skulle känt mig lite rädd och tagit ett stadigt tag om nycklarna i fickan så känner jag mig istället stark. Instinktivt så sträcker jag på mig och spänner musklerna, gör mig redo ifall fyllgubben skulle komma för nära. Aldrig tidigare har jag känt mig så säker på mig själv. Jag skulle göra ALLT för att försvara Sam ifall någon försökte göra honom illa.

Samtidigt känner jag mig mer blödig än någonsin. När Sam trutar med sin lilla underläpp eller när något barn på TV råkar illa ut så känns det i hjärtat på ett sätt som jag aldrig känt förut. Jag och Andreas kollar på en serie som heter Walking Dead som handlar om en grupp med människor som försöker överleva när zombis håller på att ta över på jorden. I en scen är det en man som håller i en liten bebis samtidigt som han har två äldre flickor som han måste ta hand om och försvara ifall det kommer zombis. Detta är ju självklart inte på riktigt men jag tyckte så synd om den lilla bebisen som var så utsatt och försvarslös att jag knappt kunde kolla klart.

Hur går det ihop egentligen? Kan man vara en blödig lejonmamma? Eller är det så att man blir ett lejon just därför att hjärtat gör så ont hela tiden?

Jag minns när jag och min bror gick på mellanstadiet. Jag gick nog i fyran och Marcus i femman. Jag sitter vid min bänk i klassrummet och tittar ut genom fönstret mot skolgården. Plötsligt ser jag min mamma komma gåendes med bestämda steg mot vår idrottslärare som hade en utomhuslektion. Jag märkte att mamma var riktigt arg där hon stog och hötte med fingret mot idrottläraren som nog var två huvuden längre än henne. Det visade sig att idrottläraren tidigare hade blivit arg på min brorsa och tagit honom så hårt i armen att Marcus  fick blåmärken. Rädd, arg och ledsen småsprang han de tre kilometrarna hem längst 41:an som då var 90-väg. Väl hemma hade han knappt hunnit berätta vad som hänt innan mamma tryckte plattan i botten och körde upp till skolan för att sträcka upp läraren. ”Ingen gör mina barn illa!” var det hon sa till mig när jag frågade hur hon vågade vara så arg på den stora läraren. Nu, tjugo år senare, förstår jag precis hur hon kände.

Nu har jag äntligen fått tummen ur och köpt mig en cykel. Det blev en treväxlad Monark Sofia.

Nu är frågan vad jag ska ha för cykelhjälm. Det finns ett alternativ som heter Hövding. Det är en airbag för huvudet kan man säga. Man slipper hjälmfrisyren men frågan är om den är lika säker som en vanlig hjälm? 🙂

I lördags hade vi namnginving för Sam. Vi fick inte plats hemma hos oss så mina föräldrar var snälla och lät oss vara hos dom. 21 stycken blev vi och då var det bara närmaste familjen. Lyxproblem det där med att vara så många!

Vi åt smörgåstårta från ”Rårörda lingon” och cupcakes som jag bakat. Jag höll ett litet tal om varför Sam skulle heta det han heter och lite om vad namnet betyder (”Gud bönhörde” och “värdig). Sen berättade jag att han har stjärntecknet Jungfrun och några av de bra egenskaper som han möjligtvis kommer få enligt astrologin (effektiv, praktisk, alltid välklädd, charmerande, rolig, omsorgsfull, pålitlig, intelligent, analytisk och hälsofantast).

Efter fikan hade vi fiskedamm för barnen. Godis till de större barnen och äpple och majskrokar till lilla Elin. Även om det är ganska många år mellan Andreas syskonbarn och mina så lekte dom bra tillsammans. Hampus tyckte det var jätteroligt att jaga Knut från köket, ut i hallen, in i storarummet, ut i vardagsrummet och tillbaka till köket. Runt, runt och runt. Knut tröttnade ibland och försökte gömma sig men då hittade Hampus honom och sa ”Jag vill jaaagaa dig!”. Så då gjorde han det lite till 🙂

Sam fick fina presenter, Bland annat en kånken mini, en sångpåse, böcker och pengar. Själv gav han bort bilder på sig själv som jag framkallat och hängt upp i en tavelram. Jag hade även gjort i ordning en liten bok där alla bland annat kunde skriva om vilka intressen de trodde att Sam kommer att ha, vad han kommer jobba med och vad de tycker att meningen med livet är. Jättekul att se vad alla har skrivit och förhoppningsvis kommer Sam att ha glädje av det när han blir större.

Igår var Sam på krogen för första gången i sitt lilla liv. Ett spontanbesök.

Jag och Sam hade varit hemma hos mina föräldrar på eftermiddagen. När vi kom hem upptäckte jag att jag hade glömt mina nycklar hemma hos dom. Andreas var ute på stan och jag visste att han skulle till en restaurang på Magasinsgatan. Jag ringde honom en massa gånger men han hörde inte sin telefon. Jag testade att ringa restaurangen men de sa att Andreas troligen tillhörde det sällskap som just gått. Jaha, vad skulle jag göra nu?

Jag kom på att jag faktiskt kan se på google maps var Andreas befinner sig någonstans. Och mycket riktigt var han på Magasinsgatan. Det var inte så mycket mer att göra än att ta bilen och åka dit.

På Älvsborgsbron började Sam tröttna på att åka bil. Gnället övergick i gallskrik. Jag var tvungen att stanna och ta upp honom och lugna ner honom. Som tur var hade jag en nappflaska med mig och när han fick mat så började han lugna ner sig. Efter en stund spände jag fast honom igen och vi åkte vidare. Jag hade tur och hittade en parkering nära dit vi skulle. Jag tog Sam på armen och sen gick vi till 2112 som restaurangen heter.

Vi fick en del frågande blickar och bartendern kom fram och undrade om han kunde hjälpa till med något.
”Ja en öl och något alkoholfritt till grabben tack”. (Nej så snabb i huvudet var jag tyvärr inte).

Vi hittade Andreas som såg minst sagt nollställd ut. Där kom jag in med lilla Sam på armen som nog undrade vad vi höll på med :). Andreas hade koll på sina nycklar som tur var så hem kom vi.

Snipp snapp snut så var sagan om Sams första krogbesök slut!

Igår var mina syskonbarn, Hampus och Elin här. Frida var iväg på ärenden så jag var ensam med barnen i ett par timmar. Jag fick testa på hur det känns att ta hand om en treåring, en ett och ett halvt åring och en fem-månaders bebis samtidigt. Det gick förvånadvärt bra. Kanske var den främsta orsaken till det att Sam underlättade genom att sova ett tre-timmarspass. Han var liksom snäll och ställde upp för sin mamma 🙂

Efter att vi ätit lite lunch så var det dags att leka. Hampus hämtade sin lilla ryggsäck som var full av bilar i olika storlekar och modeller. Stoltast var han över sina två ”Måjnstetjuckaj” [Monstertrucks]. Vi lekte en lek som gick ut på att min bil (ja jag har en egen leksaksbil, BMW X5, som jag fått av Andreas) var sönder och att vi skulle laga den. Vi åkte mellan garaget (i köket) och jobbet (vardagsrummet) för att testköra men när vi kom fram var det något nytt som gått sönder. Ganska så realistisk lek ändå :). Det var viktigt att man kröp mellan garaget och jobbet. Om man försökte fuska genom att gå var Hampus snabb på att rynka pannen och titta misstroget på mig, ”Du måjste kjypa!”.

Jag la till med min bredaste göterborska och gnuggade mig i huvudet när jag försökte lista ut var det var för fel på bilen. Jag använde en lastbil som rekvisita, ”Dö har en änna krånglier bil dö Hampus. Den vill änna inte gå riktigt. Jag ska se om jag har nåt på flaket som vi kan laga den med”. Och så höll vi på. Jag lagade med något som jag låtsades hitta på flaket, Hampus kontrollerade lagningen men hittade nya fel som jag lagade. När jag bad Hampus att försöka laga däcket så sa han ”OK, jag ska se om jag haj nått på flaket”.

Elin som är söt som en docka bara hängde efter. När vi kröp så kröp hon efter och när vi gnuggade oss i huvudet så gjorde hon det också. Typiskt småsyskon att vara så fogliga och inte förvänta sig att få vara huvudperson i leken men så tacksam bara om man får vara med.

Vi hann med att läsa böcker, sjunga och leka kurragömma också innan Frida kom tillbaka och Sam vaknade. Inte konstigt att dagarna känns så långa när man är liten, man hinner ju med så många saker på bara några timmar. Det var jättemysigt att ha dom här och kul också att se så mycket som Sam har framför sig. Elin är nästan exakt ett år äldre än Sam och kan ju gå och äta och göra en massa saker själv. Svårt att tänka sig att Sam kommer vara sådär om bara ett år!

Det hanns inte med att ta några bilder så den här får duga.

Har ni sett klippet med pojken som ringer 911 för att få hjälp med matteläxan? SÅ gulligt!

https://www.youtube.com/watch?v=cyLgNChdhFM&feature=youtube_gdata_player

Sam har blivit lite rastlös av sig.  De senaste dagarna har det inte dugit att ligga och prutta i babygymmet utan det ska hända något hela tiden. Han har lärt sig att trycka på knapparna på en leksaksmobil. Den spelar en liten truddelutt och när den tystnar så trycker han igen. När Catta var här en snabbis i söndags så sa jag att han bara råkar trycka ibland så att den spelar, men på måndagen så gjorde han inget annat än att trycka och trycka och trycka. Han gör små framsteg hela tiden. Men ibland verkar han frustrerad över sin egen fysiska förmåga. Han älskar att stå upp men han kan ju bara göra det om vi håller i honom eller korta stunder mot soffryggen. När han inte orkar mer så blir han arg. Jisses vilket humör han har ibland, var har han fått det från? 🙂

Andreas har köpt en muffin maker och idag provade vi att baka cupcakes för första gången. Jag gjorde muffinsen och Andreas roddade med frostingen. Jättefina och väldigt goda blev dom! Vi bakade efter Leilas cupcake recept

.

Igår var jag och Sam på jobbet och hälsade på. SÅ konstigt att gå i korridorerna med en bebis på armen. Man har ju ett ”jobbliv” och ett ”privatliv” och jag har aldrig tidigare känt en sån stor skillnad på de båda. Men igår var det verkligen känslan av att två världar kolliderade. MammaSusanne mötte sina kollegor som i deras ögon är JobbSusanne. Lite flummigt beskrivet kanske men hur som helst så var det väldigt roligt att hälsa på och prata med mina härliga jobbarkompisar.

Vi tog båten till och från stan. Sam såg lite beskymrad ut men tyckte nog det var ganska spännande ändå att åka båt!