Sulu

…och någon är sugen på att gå ut 🙂

Vi hann med några åk med pulkan i fredags när det var snö på förmiddagen. På eftermiddagen töade det bort och även om det nu är kallt igen så finns det tyvärr ingen snö kvar att åka på. Sam tog istället Bobbycaren och for nerför backen till den konstgjorda sjön där vi kastade sten på det tunna istäcket. Det slog mig att vi som vanligt var klädda i blått från topp (nja inte Ellen då) till tå 🙂

Häromdagen hemma hos barnens mormor och morfar var det sådär isigt kallt i skuggan och mysigt värmande i solen. Kändes som att det diffade på 10 grader bara genom att gå ut från skuggan och in i solen. Vad skönt det är att vara ute såna dagar. Ju kallare det är ute desto godare smakar kaffet och maten när man kommer in! 🙂

Häär är jag!

Snacka om en grå dag idag, men vi har ändå varit ute och gått lite och sedan planterade jag och Sam lite tulpaner både på fram och baksidan som vi hoppas kommer blomma till våren!

Förra veckan planterade jag en japansk dvärgpil och passade samtidigt på att korta ner rabatten lite.

I lördags efter gymnastiken kom Sams mormor och morfar och åt lunch hos oss. Andreas hade lagat ugnsbakad laxfilé med citron och till det gräddkokt grönkål med bacon, supergott! Efter lunchen åkte Sam med mormor och morfar hem och sov över. Jag och Andreas fick chansen att ägna lite odelad uppmärksamhet till Ellen (och varandra) 🙂

Vi passade på att åka in till Borås och gå lite på stan. Ellen är inga problem med att ha med sig i affärer. Hon sitter bara i sin vagn och tittar med sina stora blå.

På Intersport hade de en längdåkningsträff så vi gick dit och jag fick chansen att prata och fråga lite kring utrustning. Jag är sugen på att börja åka längdskidor men jag vet inte hur mycket skidor som jag kommer ha möjlighet att åka i vinter så det blev inget köp men ändå bra att få veta lite mer om hur man ska tänka kring sin utrustning. Jag hittade en hemsida dag som heter sporthyra och där kan man hyra ett längdåkningspaket en hel säsong så kanske skulle det vara ett alternativ.

I torsdags var det studiedag på Sams förskola och jag tog med mig barnen ner på byn för lite ärenden. När vi var klara var kl halv tolv och jag och Sam var hungriga så vi bestämde oss för att äta innan vi gick hem. Vi gick in på sushistället och där var det ganska mycket folk så jag var på väg att vända i dörren när en av de som jobbade där sa att det fanns bord längst in.

Vi trängde oss förbi med vagn och allt och efter att några moppekillar flyttat på sina jackor och hjälmar fick vi plats vid ett bord. Samtidigt så vällde det in folk som skulle äta lunch och dessutom en hel del av de lärare som hade studiedag så det kändes mest varmt och stressigt att rodda med båda barnen, barnstol, barnvagn och buffé. Dessutom så var restaurangen inte beredd på anstormningen så buffén var i princip tom och så fort de kom och fyllde på så tog det slut.

När jag efter mycket om och med kom ut med båda barnen från vårt bord och skulle betala så frågade tjejen i kassan om Sam också hade ätit, och det hade han ju. Han åt fyra räkchips och lite ris. Och jag själv hade bara lyckats ta åt mig lite kycklinggryta och ris för sen hade jag ingen ro att ställa mig i den långa buffékön när jag var själv med barnen och dessutom tog ju maten slut hela tiden innan alla hann fram. Hursomhelst fick jag betala 150 spänn för lunchen. Så himla ovärd och omysig lunch och 150 kr vi hade kunnat göra något mycket roligare för.

Men en grej hände på restaurangen som sedan dess har fått mig att le när jag tänker på det. Det var ju som sagt trångt och det fanns ingen plats att ställa vagnen vid vårt bord så jag frågade moppekillarna om jag kunde ställa den bakom deras stolar. Och det gick bra sa de. En av killarna stod vid buffén och när han skulle sätta sig så tittade han in i vagnen och såg att Ellen låg där så då sa han till sina kompisar att tänka på det;

”Öhh, hörrni, öhh, det ligger en bebis i vagnen bakom er så ni tänker på det. Så ni inte drar ut stolarna på henne”.

Jag tyckte det var så fint att en tonårskille överhuvudtaget tittar in i en vagn och sen att han tänker så långt att någon kanske råkar dra ut stol på vagnen så hon på nåt sätt skulle göra sig illa.

Sam har blivit en riktig liten mysfarbror. Det ska mysas hela tiden. Det ska vara filtar, kuddar och kramar mest hela tiden. Inte mig emot men Ellen delar väl inte riktigt hans entusiasm alla gånger. Hon vill inte alltid ligga ner. Hon vill inte alltid ha filt på sig och hon vill framförallt inte alltid ha Sams välmenande kramar. Men en liten stund varje dag så lyckas Sam få till sin mysstund i alla fall.