Sulu

Idag målade jag klart vardagsrummet. Skönt att kunna få en förändring på bara en helg. Jag tycker det är jobbigt nog med bara ett par dagar med papp på golven och möbler som inte står på sitt rätta ställe. Känner på mig att när vi köper hus så får det mesta helst vara klart innan. Renovering är för stökigt för mig 🙂

På eftermiddagen var det dags för babysim igen. I nio söndagar framöver är det plask i poolen som gäller. Denna terminen ska Sam tydligen lära sig att dyka själv med bara en ”hjälpande hand”. Han ska dyka spontant när han känner för det. Vet inte hur det ska gå till men den som lever får se! Sam älskade i alla fall att vara tillbaka i poolen. Tungen var ute och händerna plaskade och när det var dags för sång visste han liksom inte hur han skulle få till fingret i luften samtidigt som han ville plaska. Behöver jag skriva att han var helt slut när vi var klara?

Jag har funderat ett tag nu på att måla över de anisfärgade (mörkgråa) väggarna i vårt vardagsrum.

Aldrig har jag väl suttit i soffan hemma och tittat så mycket omkring mig som det senaste året. Jag har tittat på varenda liten detalj och funderat på om jag gillar den eller inte.

De första månaderna av Sams liv slog jag nog rekord i soffsittande. Jag ammade honom först i ett par timmar, sen gav jag honom flaska och sen somnade vi innan det var dags för nästa pass. Herregud som vi höll på. Jag förstod inte riktigt hur man skulle ha tid att lämna soffan 🙂

I vilket fall som helst så har jag spenderat mycket tid till att stirra på väggarna och ju mer jag funderat desto mer ville jag ha bort de mörka väggarna och istället se livet från den ljusa sidan,men det ska ju genomföras också.

Denna helgen blev det äntligen av! Två strykningar hanns med idag och en sista måste nog göras imorgon. Sen är det förhoppningsvis så ljust och harmoniskt som jag har föreställt mig att det ska bli. Sam var inte helt nöjd med att han inte fick vara i vardagsrummet men jag tog fram dammsugaren till honom så då var det lugnt.

Vi tog en paus från måleriet på eftermiddagen och åkte in till stan där min brorsas tjej Charlotte ställde ut några av hennes fotografier. Hon fick samsas om en del av staketet in till Trädgårn tillsammans med 129 andra fotografer. Hennes bilder var jättefina som vanligt! Om ni är nyfikna på fler av hennes bilder kan ni gå in på hennes webbsida och kika!

Idag var jag och Sam inne en sväng på Kulturkalaset i stan. Det finns massvis med aktiviteter för barn men tyvärr är Sam för liten för det mesta. Men han var nöjd ändå av att sitta i vagnen och titta på folk. Just det här med att titta på folk är ju en aktivitet i sig. Jag minns när jag var liten att mamma kunde säga att hon ville åka in till stan och handla och kanske ”titta på lite folk”. Jag tyckte det var så konstigt. Varför skulle man vilja titta på folk. Vad är det som är så spännande med folk? Men nu förstår jag grejen. Det är ju jättespännande att titta på folk.

Det finns så mycket olika folk. Det finns vanligt folk och ovanligt folk. Det finns glada folk och ledsna folk. Det finns friska folk och sjuka (i huvudet vad det verkar) folk. Det finns gamla folk och unga folk. Det finns snälla folk och elaka folk. Ja, det finns nog folk till allt.

Sam är inte så pjåskig med vilket folk han stöter på. Han söker ögonkontakt med vem som helt och när han fångat den så gör han ”minen”. Har han tur så gör ”folket” den tillbaka och har han otur så får han inget gensvar.

Det slog mig när vi tittade på folket att många ser ut att sakna självförtroende. Det var folk som såg osäkra ut, gick med kutad rygg, flackade med blicken och såg allmänt obekväma ut i sin egen kropp. Jag tror att en orsak kan vara för att man är osäker på vad andra folk tycker om en. Vi såg även folk som såg ut att gå en imaginär catwalk med huvudet högt och höfterna svassandes eller armarna spända och läpparna putade. För vem visar de upp sig? Jo för folk såklart. Den där massan av människor som ju bara är en klump. En del vågar inte ta plats och andra hävdar sig. Allt för att visa sig värdiga för ”folket”. Konstigt egentligen. För vem bryr sig om folket egentligen. Det är roligt att titta på dom men sen går man väl vidare och lyssnar på sin familj och vänner. Människor (och inte folk) som faktiskt betyder något och vars åsikt man värdesätter.

En del av problemet tror jag är att folk tycker så mycket om annat folk. Folk dömer, hånar och ifrågasätter och annat folk. Och visst vet man att det folk man pratar med som alltid efterfrågar smaskiga historier om annat folk alltid pratar illa om en själv bakom ryggen till just det andra folket. (undrar hur många gånger jag skrivit ”folk” hitills). Jag är själv ingen duvunge och visst pratar jag också om folk och tycker en massa. Men ibland blir jag så trött på mig själv och andra när vi gör det. Kan inte alla bara få göra som dom vill och leva som dom vill. Vi kan ju omöjligt vara tvärsäkra på att det liv vi lever och de beslut vi tar är så mycket bättre än vad annat folk gör.

Jag och Sam brydde oss i alla fall inte om vad folket tyckte om oss idag. När Sam ville köra vagnen inne på Åhlens så fick han det. När han ville skaka en vattenpistol i tio minuter så fick han det och när han ville stå längst fram när indianerna spelade panflöjt så fick han det också. 🙂 Bortskämd tycker säkert en del folk, skit ni i det tycker jag.

Sedan ett par veckor tillbaka har Sam sovit i sitt eget rum. Vi har ju bara en trea så det har krävts lite ommöblering och funderingar men nu har vi fått till det på ett sätt som vi alla trivs med. Vi var väl lite oroliga i början för hur Sam skulle tycka det var att sova i eget rum men det gick jättebra. Nu lägger vi honom med en vällingflaska klockan sju och för det mesta somnar han på en gång. Jag är så tacksam för varje natt som vi får sova till klockan sex på morgonen (och ibland sju!), för man vet aldrig när han kommer in i en sova-dåligt-period igen.

I söndags kväll kom vi hem igen från Strängnäs. Vi har haft det bra och hunnit med att träffa kompisar, familj, se på Stockholm och gå på bröllop. Sam skötte sig galant i lördags när farmor och farfar var barnvakt. Så skönt att det gick bra och att han kunde somna när vi inte var där. Nu ska vi våga skaffa barnvakt fler gånger 🙂

Nu är vi i Strängnäs igen. Vi ska på bröllop på lördag och passade på att åka upp några dagar tidigare. På vägen upp stannade vi på Max i Örebro för att ge Sam lite mellanmål och Andreas få sin obligatoriska lyxshake. Kanske var det Bosse bildoktor som Sam skojade med ett tag. Visst är det likt?

Idag har vi varit på en turné. Vi har hälsat på hemma hos Peder och Karins nya hus. Sam fick testa på den hemmasnickrade gungan som han kunde gunga tillsammans med Linnea. Mycket roligt!

Sen for vi iväg till Sams gammelfarmor Elin. Där tog vi en fika tillsammans med Åke och kollade på gamla foton som Sams gammelfarfar Hilding tagit. Fina kort i svartvit som har lite mer eftertanke i sig än de tusentals som vi knäpper av utan att tänka.

Sen var det dags att käka middag hos Anders och Linda i Nykvarn. Vi fick supersmarrig lax som Anders grillade tillsammans med spån som gav en jättegod rökig smak. Sam tyckte det var roligt att träffa Sophia och Hanna igen och gjorde vad han kunde för att imponera. 🙂

När vi åkte hem vid nio-tiden var det en jättefin sommarkväll med en solnedgång som brann på himlen. Sensommaren tycker jag är en av våra härligaste årstider!

Imorgon bär det av till Stockholm för utflykt. Jag hoppas på att se kändisar, äta något gott och modernt och glada miner hos mina pajkar när jag vill gå in och ut i affärer och hotell 🙂

Igår var vi hemma hos Jens och Lotta som bor utanför Kungsbacka. Vi var en sväng nere vid Vallda sandö och tog ett dopp och en fika. Varmt och skönt i vattnet. Sam, som den fisk han är, ville inte gå upp ur vattnet. Tur att babysimmet börjar snart igen!

Sen åkte vi tillbaka till deras hus och grillade. Mycket gott! Och så härligt att kunna sitta ute på altanen och käka.

Sam tyckte det var roligt att leka med deras son Viktor som är två år. Eller leka och leka. Det var mest peta och titta 🙂

Det verkar som att vi har en musikälskande liten pojk här hemma. Det räcker att man sjunger en trudilutt, att hans leksak spelar en melodi, att det går en reklamjingel på TV eller att Arja Saijonmaa sjunger på nyhetsmorgon för att Sam ska sätta upp sitt lilla finger i vädret och börja digga.

Idag var vi vid delsjön och badade (nåja, jag och Sam badade). Det var en del getingar som cirkulerade runt oss men annars var det bra.

Ett stenkast från badstranden fanns det ett café och lite getter och kaniner som man kunde titta på. Vi fick tipset att inte stå alltför nära staketet till getterna eftersom de stångades (vilket man kunde se på det utbuktande staketet).

Kaninerna var hur söta som helst. Andreas har sagt länge att han tycker att vi ska köpa en kanin, men jag har alltid varit tveksam. Men de här kaninerna var bland det sötaste jag sett!

I tisdags körde Andreas min brorsas porsche en sväng eftersom de skulle städa garaget där den annars står parkerad. Det var så många förhållningsregler kring hur den skulle köras så jag vågade inte. Kanske nästa gång.

På eftermiddagen tog jag tåget ner till Varberg för att gå på restaurang med kompisar. Det blev japansk mat på ett ställe som heter Nami. Supergott! Vi beställde in ett gäng olika rätter och sen delade vi. Det är lite skönt att komma iväg själv ibland och bara ha sig själv att tänka på.

Sam och Andreas hade det bra hemma. Vi försöker få Sam att äta lite själv och visa honom hur skeden funkar och så. Han känner sig ganska kaxig emellanåt och verkar inte alls oroad för att behöva gå hungrig 🙂