Glassbilen

Sam har fått dille på glass och när vi igår satt och åt middag hörde vi melodin från hemglassbilen. Eftersom han frågat efter glass hela dagen så tyckte jag det kunde vara kul för honom att få köpa glass själv från en bil som kommer rullandes på vägen.

Sagt och gjort så slängde jag och Sam på oss våra sandaler, varsin tröja och sen tog jag plånboken i ena handen och Sam i andra för att leta upp glassbilen. Problemet var att jag inte visste var den skulle stå någonstans men jag tänkte att vi kunde lyssna efter melodin helt enkelt. Efter att ha gått kanske en kvart runt i kvarteret utan att varken se eller höra glassbilen så gav jag upp och sa till Sam att vi skulle gå hem istället. Me då hörde vi den på andra sidan vägen så då skyndade vi oss dit lagom till att den rullade iväg in i nästa bostadsområde.

Sam ropade GLAASSBIIILEEEEN!! Stanna! Jag hade inte hjärta nog att ge upp jakten. Dels för att Sam var så engagerad och dels för att vi redan varit ute en stund och det kändes så snopet att komma hem utan glass. Så vi följde efter och hörde hur den stannade gata för gata utan att vi hann fram innan den rullade iväg till nästa gata.

Till sluuut hann vi fram och då var vi ända borta vid Sams förskola 🙂 Vi köpte glass, blev medlemmar i Hemglass medlemsklubb vilket innebär att vi kommer få ett sms 15 minuter innan han kommer nästa gång, och sen gick vi hem igen.

Jag anade att Andreas skulle vara lite orolig när vi kom hem eftersom jag inte hade min telefon med mig och vi nog hade varit borta längre än vad vi trodde….Det visade sig att vi hade varit ute i nästan en timma så Andreas var såklart jätteorolig och jag fick jättedåligt samvete. Vi skulle ju bara gå ut på gatan och köpa glass och vara hemma efter 5 minuter… Så nästa gång (om vi nu släpps iväg på en nästa gång) så tar jag med mig telefonen 🙂