Sulu

Sam är inte så noga med att sitta bakom regnskyddet. Man ser ju så dåligt då 🙂

Imorse åkte vi ner till Varberg där vi mötte upp några kompisar. Tillsammans åkte vi vidare till Strömma Farmlodge som ligger utanför Tvååker. Det är ett mysigt B&B och där man även kan lyssna på Melodikrysset på lördagarna. Vi käkade frukost, drack kaffe och fick nog faktiskt ihop krysset till slut. Om det finns en opera som heter pärlfiskarna vill säga 🙂

Sam tyckte det var ganska spännande att vara på Strömma. Han gick runt i huset och undersökte. Flyttade på några skor, undersökte toaletten, hittade några leksaker, dansade lite, fikade lite, skrattade lite och flörtade lite. Han hann nog med mer än de flesta.

Eftersom min mobilkamera kan vara den sämsta så blev det inga bra bilder. Ni får helt enkelt föreställa er bildskärpan.

Efteråt åkte vi hem till Jenny och Alex och tittade på deras nyinköpta hus. Ett jättefint hus i ett mysigt villakvarter. Så härligt med eget hus!

I helgen var det ju Halloween. Vi firade inte något särskilt men google plus hade en rolig grej att man kunde ”halloweenfyiera” kort. Såhär läskig blev Andreas och söt blev Sam 🙂

Helgerna går så fort. Alldeles för fort kan man tycka. Men tur då att det är helg så ofta. Igår träffade jag och Sam Anna och Åke. Vi tog en fika och lekte lite i lekparken. Åke är ju bara två veckor yngre än Sam så därför är det roligt att se hur lika dom är i sättet. Åke pekade också vilt omkring sig och sa ”DÄ!”. Sam tittade på vad Åke pekade på och pekade någon annanstans och sa ”DÄ!” och då tittade dom båda två och skrattade. Så lätt det kan vara ibland 🙂

Frukost och en tvekSam.

Nu är Sam snabb i stegen. Behöver knappt hålla sig i dörrposten längre när han går över trösklarna hemma.

Jaha så var det fredag igen. Härligt, eller hur?! Andreas är på afterwork ikväll så jag och Sam har haft fredagsmys själva. Sam åt lasagne till middag och smakade på mina dumplings som jag åt. Nu sitter jag i soffan med ett glas rött och en tom kopp kaffe. Förvånade mig själv när jag styrde stegen mot kaffebryggaren och kokade mig en kopp när klockan var efter 19. Jag kan vanligtvis inte dricka kaffe efter klockan 17 eftersom det då brukar sluta med att jag är vaken halva natten, men nu var jag sugen och eftersom det är fredag så vill jag ju vara vaken och se både Idol och Skavlan.

Sam gjorde något nytt ikväll som jag inte sett honom göra tidigare. Han gick baklänges! Han körde runt med sin Briovagn och istället för att svänga runt den så började han att backa. När han insåg min exaltering (svårt att missa eftersom jag mer eller mindre ropade ”Men SAM! Kan du BACKA?! Du är GRYM!”) så gjorde han det gång på gång på gång. Han tog några steg framåt och sen backade han med blicken fäst på mig och bara sög i sig uppmärksamheten.

Idag till lunch fick Sam äta våfflor för första gången i sitt liv. Jag var ju inte hemma, men av bilderna att döma så tyckte han det var spännande och gott!

Nu har Andreas varit hemma med Sam i tre veckor och är inne på fjärde veckan. Dom har börjat hitta sina rutiner och har det mysigt hemma tillsammans. Jag tycker att Andreas lugn har smittat av sig på Sam och han kan numera sitta helt stilla flera minuter i sträck. Det ni! 🙂

Själv försöker jag hinna med att gosa och leka med Sam så mycket jag bara kan på kvällarna innan han går och lägger sig. Därför har bloggen blivit lite lidande, men jag ska bättra mig.

Idag sprang min brorsa Toughest i Kviberg Park i Göteborg. 8 km lera, över, under och genom hinder. Lagom tills det var dags för hans startgrupp började det att regna, men vi hade klätt på oss och hade regnskyddet till vagnen med oss så det gick ingen nöd på oss. Synd om alla stackare som sprang tyckte jag. Det var svårt att greppa och med kylan så stelnar man ju lätt till. Vi såg en del hårda fall som såg ut att göra rätt ont men Marcus klarade sig med bara några skråmor.

Min morbror och kusin var nere och hälsade på så de passade på att komma in och heja på Marcus.

Hinderbana med ringar. De flesta tappade greppet och då var man tvungen att springa en straffrunda.

Sam hade det varmt och skönt inne i vagnen. Vi mutade med bullar och lyckades få honom att stanna i vagnen timmarna vi var där.

Lerhög med rör som deltagarna skulle krypa igenom. Om ni tittar noga så ser ser ni två huvuden titta ut 🙂

Trött men nöjd, bra jobbat!

Andreas tittar igenom bildarkivet på sin dator. Tittar upp och frågar mig:

”Susanne, vad är det här?!”

Det är en svartvit bild på kungen som liten.

”Nämen! Det är ju kungen!”

”Jag ser det, men varför finns det en bild på kungen som barn i min dator?”

Han bläddrar vidare och hittar en till och ytterligare en på kungen i lumpen.

”Men vad ÄR det här?”

”Jag minns inte varför jag sparat ner dom. Kanske skulle jag ha dom till något, eller så tyckte jag bara att han var söt på bilderna.”

”Du är ju inte klok. Vad är det med dig och kungen?”

Jag vet inte varför jag gillar jag kungen, men jag kanske bara vill vara mig själv för en stund (uttalas med norrländsk dialekt)

Kammen som Sam biter på är min kam från när jag var runt 10 år gammal. Den är rosa och det står ”Susanne” på sidan. Uppenbarligen gillar jag kammen eftersom den har hängt med mig under alla år och flyttar. Och nu sitter min son och biter på den. Det hade jag väl ingen tanke på att det skulle hända i framtiden när jag var 10.

Ibland kan jag passera platser (speciellt hemma omkring) där jag kan minnas att jag varit på sent på natten, att jag frusit, att jag varit glad eller ledsen. Då kunde jag ju inte veta att jag 15 år senare skulle passera samma plats och vara på ett helt annat ställe i livet. Då var det ju nu och nu är det ju då. Jag fick samma insikt när jag torkade av köksbordet idag. Jag känner på mig att jag i framtiden kommer se på gamla kort på Sam när han sitter och äter vid köksbordet och tänka ”Ja, just det. Det där bordet hade vi då. Det hade jag glömt”.

De flesta föräldrar ser väl tillbaka på småbarnsåren med blandade känslor. Man minns kanske det som var tufft med lite sömn, blöjor och overaller. Men så minns man också hur allt var i mini-storlek och sött. Har man sparat de första skorna så håller man i dom och blir sentimental när man tänker på hur små barnen var en gång. Vi är ju i den delen av Sams liv just nu. Sam har på sig sina första skor varje dag. Livet är nu! Varför ska det vara så svårt att förstå det ibland?

Inom sinom tid, men inte riktigt, än kan Andreas spela tv-spel med Sam. Han uppmuntrar Sam att hålla i playstation-kontrollen och hoppas varje gång att han ska förstå hur den ska användas. Att kunna spela tv-spel med Sam har Andreas tänkt på sedan han låg i magen. Hos barnmorskan pratar man ju om att man ska ha en målbild under förlossningen så att man mentalt ska orka med. Jag tänkte på stunden då jag skulle få hålla i Sam. Andreas tänkte lite längre fram i framtiden än så 🙂