Titta på folk

Idag var jag och Sam inne en sväng på Kulturkalaset i stan. Det finns massvis med aktiviteter för barn men tyvärr är Sam för liten för det mesta. Men han var nöjd ändå av att sitta i vagnen och titta på folk. Just det här med att titta på folk är ju en aktivitet i sig. Jag minns när jag var liten att mamma kunde säga att hon ville åka in till stan och handla och kanske ”titta på lite folk”. Jag tyckte det var så konstigt. Varför skulle man vilja titta på folk. Vad är det som är så spännande med folk? Men nu förstår jag grejen. Det är ju jättespännande att titta på folk.

Det finns så mycket olika folk. Det finns vanligt folk och ovanligt folk. Det finns glada folk och ledsna folk. Det finns friska folk och sjuka (i huvudet vad det verkar) folk. Det finns gamla folk och unga folk. Det finns snälla folk och elaka folk. Ja, det finns nog folk till allt.

Sam är inte så pjåskig med vilket folk han stöter på. Han söker ögonkontakt med vem som helt och när han fångat den så gör han ”minen”. Har han tur så gör ”folket” den tillbaka och har han otur så får han inget gensvar.

Det slog mig när vi tittade på folket att många ser ut att sakna självförtroende. Det var folk som såg osäkra ut, gick med kutad rygg, flackade med blicken och såg allmänt obekväma ut i sin egen kropp. Jag tror att en orsak kan vara för att man är osäker på vad andra folk tycker om en. Vi såg även folk som såg ut att gå en imaginär catwalk med huvudet högt och höfterna svassandes eller armarna spända och läpparna putade. För vem visar de upp sig? Jo för folk såklart. Den där massan av människor som ju bara är en klump. En del vågar inte ta plats och andra hävdar sig. Allt för att visa sig värdiga för ”folket”. Konstigt egentligen. För vem bryr sig om folket egentligen. Det är roligt att titta på dom men sen går man väl vidare och lyssnar på sin familj och vänner. Människor (och inte folk) som faktiskt betyder något och vars åsikt man värdesätter.

En del av problemet tror jag är att folk tycker så mycket om annat folk. Folk dömer, hånar och ifrågasätter och annat folk. Och visst vet man att det folk man pratar med som alltid efterfrågar smaskiga historier om annat folk alltid pratar illa om en själv bakom ryggen till just det andra folket. (undrar hur många gånger jag skrivit ”folk” hitills). Jag är själv ingen duvunge och visst pratar jag också om folk och tycker en massa. Men ibland blir jag så trött på mig själv och andra när vi gör det. Kan inte alla bara få göra som dom vill och leva som dom vill. Vi kan ju omöjligt vara tvärsäkra på att det liv vi lever och de beslut vi tar är så mycket bättre än vad annat folk gör.

Jag och Sam brydde oss i alla fall inte om vad folket tyckte om oss idag. När Sam ville köra vagnen inne på Åhlens så fick han det. När han ville skaka en vattenpistol i tio minuter så fick han det och när han ville stå längst fram när indianerna spelade panflöjt så fick han det också. 🙂 Bortskämd tycker säkert en del folk, skit ni i det tycker jag.