I onsdags träffade jag Anna och Åke i Färjenäsparken för lite häng vid lekplatsen. Känns konstigt att Sam är så stor nu att man kan gå till en lekplats med honom. Han gillar att gunga vilket är roligt att han gör. Jag gillar också att gunga och nu när man har en lite mer legitim anledning att hänga på lekplatser så ska jag passa på 🙂
När jag var liten så hade vi ganska karia gungor hemma. Pappa hade satt upp gamla telefonstolpar tror jag det var. Det var i vilket fall som helst en hög gunganordning vilket gjorde att man också kunde gunga väldigt högt vilket ju är det härligaste med att gunga om ni frågar mig. Jag minns att Marcus gunga var gul, Fridas grön och min var en uppochnedvänd orange drickaback av det här slaget:
Det kanske också är därför jag inte är så van med riktiga lekplatsgungor. Jag blir alltid lite osäker på vilket håll man ska sitta. När Sam först trillade framåt i gungan så förstod jag att han kanske ska gunga åt andra hållet, så lite diskret vände jag på honom och låtsades att det andra bara var lite spex från min sida. Ja så går det när man är uppvuxen på en drickaback.
