Sulu

I förmiddags var vi på sångstund på Lundby nya kyrka. Alla satt i en ring med barnen framför sig. Vi var tre stycken från mammagruppen som var där tillsammans och våra bebisar var nog de yngsta. De flesta andra kunde sitta själva eller till och med stå upp.

Två tjejer från kyrkan styrde upp sångerna och spelade musik från en cd-skiva. Första låten var något i stil med ”Jesus är vår bästa vän..lalala…Jesus är vår bästa vän”. Då kändes det lite obekvämt ett tag. Jag vill inte sjunga för Sam att Jesus är hans bästa vän. Men det var som tur var den enda sången med kristen anknytning. Sen är det väl inte så konstigt att det är några kristna låtar eftersom vi var i kyrkan. Vi sjöng någon låt där vi hade ett ägg med kulor i som rekvisita, en annan låt hade man varsitt tylltyg och en tredje blåste de såpbubblor. Väldigt uppstyrt och roligt. Sen vet jag inte om Sam, Åke och Elliot uppskattade det lika mycket som de större barnen men de verkade tycka det var roligt med musiken och att se de andra barnen.

När sångstunden var slut så lämnde alla salen och gick och fikade eller lekte i lekrummet. Då började Sam att skrika lite argt. Det var som att han ville kalla tillbaka alla. ”Var tog ni vägen? Jag vill sjunga meeeer!”. Sångtjejerna var imponerade av hans lungkapacitet och prästen tyckte att han skulle söka till gosskören när han blev äldre 😉

Efteråt tog jag, Anna och Malin en promenad med våra pojkar. Det blåser jättemycket i Göteborg idag så vi ilade runt på kajen tills vi smet in på Baka där vi åt lite lunch. Jättemysigt fik med trevlig personal. Också kul att ha träffat två tjejer som är schyssta och man har mycket att prata med om (även om 90 % är bebissnack). Hoppas killarna kommer tycka det är roligt att leka med varandra när de blir större. Än så länge blir både Åke och Elliot lite rädda för Sam när han prövar sin lungkapacitet men förhoppningsvis lär de sig att skrika tillbaka 🙂

Efteråt gick jag och Sam och handlade lite mat och sen skulle vi in på systembolaget för att köpa en flaska vitt vin till fisken som vi skulle äta ikväll. Sam hade vid det här laget blivit ganska trött så han hade kommit in i sin ”jag vet inte om jag ska skratta eller gråta så jag gör båda två samtidigt-fas”. Därför kände jag att det fick gå undan på bolaget. När jag kom in stod en tjej från personalen bland vinerna och frågade om hon kunde hjälpa till.

Jag: Ja, tack! Jag skulle vilja ha ett glas..eller jag menar..
Hon: Ett glas vin? Jajemän det serverar vi här bakom! (säger hon samtidigt som hon gestikulerar mot personalrummet)
Jag: Hehe, nej en flaska menar jag.

Goa göteborgare som vet hur man ska ta hand om sina kunder :). Jag glömde helt av att ta några bilder idag, men jag kan visa en bild på vinet som hon rekommenderade. Det var en riesling som hette Sankt Anna och det var jättegott!

Idag fyller min kompis Malin år. Vi möttes upp på Åhlens för att äta lunch tillsammans med Catta som tog en paus från skolan. Smakverket heter restaurangen på Åhlens och de har bra med utrymme för barnvagnar och har helt OK god mat. Jag googlade på vilka lunchrestauranger som är ”barnvagnsvänliga” men fick inte upp några aktuella resultat. Det är ju bra att veta innan om man får ta med sig barnvagn eller inte. Några ställen vet jag har barnvagnsförbud och det förstår jag verkligen eftersom de tar upp mycket plats. Det blir lättare sen till våren och sommaren när man kan äta utomhus istället. Jag ser fram emot att hänga i trädgårdföreningen och i slottsskogen på en filt med lite picknick!

Imorgon ska vi gå på Öppna förskolan där det ska vara sångstund klockan elva. Ska bli roligt att se hur Sam tycker att det är. Och om han kommer sjunga med. Hemma har jag en liten reportoar av sånger som jag sjunger för Sam. Jag har kommit på att jag är väldigt dålig på texter. Några har konstigt nog etsat sig fast medan låtar som jag verkligen gillar har jag ingen aning om hur texten går. Jag kan exempelvis många psalmer men det känns så konstigt att sjunga Hosianna Davids son till Sam så det har jag slutat med.

Bäst är de låtar med många verser. Just nu sjunger jag Vem tänder stjärnorna, Himmeln runt hörnet och Brev från kolonien. Sen blir det en del I Can’t Help Myself förstås. Något säger mig att vi inte kommer sjunga så mycket från The four tops imorgon 🙂

Catta och Malin frågade mig om Sam alltid var glad. Ja, det kan ju verka som det på de bilder jag lägger ut här på bloggen, men det är ju alltid roligare att försköna verkligheten lite. Egentligen så retar han gallfeber på oss emellanåt med sina pip och skrik, men så ändrar han humör och blir glad och kramig och då har man glömt det dåliga humöret lika fort igen.

Han blir mer och mer rörlig för varje vecka. Nu kan han nästan förflytta sig ett kvarts varv. Det ni! 🙂

Sam har blivit för lång för liggdelen så idag bytte jag till sittdelen. Från 6 månader står det att man kan använda sittdelen men Sam blir ju det om mindre än två veckor (!). Hursomhelst så älskade han att få sitta upp i vagnen!

Han var trött när vi gick så han somnade ganska så snabbt. På slutet av promenaden skulle vi handla lite på affären så då vaknade han som vanligt. Men eftersom han fick sitta upp och se vad som hände runtomkring så blev han inte ledsen. Halleluja!

Sista provet var att gå förbi kyrkogården som ligger ganska nära hemma. Han brukar nästan alltid gråta om han är vaken där (jag tror det beror på att han tycker det är obehagligt med alla spöken och andar, Andreas tror inte det). Men idag så lade han av ett spontangarv istället. Hoppas det håller i sig!

Jag hann med en sväng på Lindex också. Sam ska börja på babysim om några veckor så han behöver ett par badbrallor. Sen var jag bara tvungen att köpa en body och ett par tajts med djungeltryck som var för sköna för att motstå.

Igår eftermiddag ringde Andreas mig:

Andreas: Öh, jag tror att det brinner i……bilen….
Jag: VA?! Var brinner det? I kupén eller i motorn?
Andreas: Öhh..nej…i motorn tror jag.
Jag: (lite frusterard över den knapphändiga informationen) Vad menar du, vad händer??
Andreas: Jag är på Willy´s parkering. När jag stannade bilen så kom det ett stort rökmoln från motorn. Så jag öppnade dörren och sprang därifrån.
Jag: Vadå sprang? Var är du nu? Brinner bilen?
Andreas: Jag visste ju inte om den skulle explodera så jag sprang därifrån. Men nu är jag tillbaka vid bilen igen. Den brinner inte.
Jag: Ok…

Andreas ringde till Volvo assistans och de kom med en bärgningbil. Bärgaren trodde att det är dieselvärmaren som har gått sönder så Andreas kunde köra hem bilen själv utan problem. Vad är det med oss och bilar?

Sam var helt oberörd över dramatiken. Han var upptagen med att kolla på mig när jag lagade mat. Han har blivit väldigt fascinerad över spisen och diskbänken. Om man håller i honom när man är i köket så kastar han sig mot diskbänken och bara tittar och vill känna. Så nu när jag lagar mat eller diskar är han bara nöjd om han får sitta i sin barnstol ända framme vid diskbänken så han ser vad som händer.

På BVC har de sagt att man ska vara försiktig med barnen runt spisen och ugnen så att de inte bränner sig. Det bästa är om barnen vet att spisen inte är en lekplats. Känns lite som att vi går mot det motsatta hållet nu… 🙂

Idag på förmiddagen var jag på yoga. Varje gång jag går på yoga tänker jag att jag borde gå oftare. Det är så skönt att tänja, stretcha, böja och bända på kroppen. Jag riktigt känner hur låsningar i kroppen ger med sig allteftersom passet fortlöper. Passet började 11.30 så tyvärr missade jag målgången på Vasaloppet. Andreas tyckte nog det var skönt eftersom han inte riktigt förstår varför jag alltid gråter vid målgången, men jag kan inte hjälpa det för det är liksom så jag är uppvuxen med hur man tittar på Vasaloppet. Tårarna kommer automatiskt. Men jag sparade inte på alla tårar för de intervjuade en farbror i spåret som hette Rolf Ström precis som min morfar hette. Morfar åkte Vasaloppet några gånger och det kändes som om det var honom de intervjuade på något sätt…

Tillbaka till yogan. På Instagram följer jag yoga_girl. Det är en svensk tjej som bor på Aruba tillsammans med sin pojkvän. Tillsammans reser de världen över och har workshops i yoga. De flesta av hennes bilder på instagram visar henne uppochned eftersom hon oftast står på händer.

Det ser så kul ut att stå på händer så jag tänkte att jag skulle lära mig det. Det kan väl inte vara för sent för en 28-åring att lära sig stå på händer? Jag ska bara bli lite starkare och smidigare först 🙂

Sam är smidig. Han gillar att ligga på rygg och hålla i båda fötterna. Häromdagen smakade han på tårna. Efter mycket provsmakande kom han fram till att stårtårna var godast, och det kan man ju hålla med om? Efter all gymnastisering brukar han koppla av i soffan framför Gó kväll.

Igår var jag och Sam hos en jobbarkompis och fikade. Vi är sex stycken på vår avdelning som är mammalediga just nu och tre av oss lyckades få till en fikaträff. Sam fick träffa Junis som är några veckor äldre än honom och lilla Annie som är fem månader äldre. Så söta små tjejer! Annie har precis lärt sig att gå och var väldigt nyfiken på Sam och Junis men de var tyvärr lite mer blyga än henne och blev lite kinkiga när hon bara ville pilla på dem lite 🙂

Imorn ska jag och Sam träffa några som jag och Andreas gick föräldrautbildning med. Vi ska ta en fika på ett stackars café som får husera fem barnvagnar. Se opp, morsor på stan!

I söndags var vi hemma hos mina föräldrar och firade mamma som fyllde år (igår). Hon bjöd på en jättegod köttgryta med alla tänkliga tillbehör som syltlök, gele, ångkokta grönsaker, saltgurka etc. Så gott! Till efterrätt blev det mammas favorittårta – prinsesstårta. Vi gav henne en muffin maker i present och lite andra bakredskap, bland annat en kavel i marmor som ska underlätta utkavlingen genom att degen inte fastnar lika lätt på den kalla ytan.

Sam är ju så stor nu att han kan sitta med i en barnstol bredvid bordet. Han gillar att ha den lilla plastbrickan framför sig så han kan banka på den med sina knubbiga små händer.

Jag var på Ikea i lördags och köpte en egen stol till honom. Vi hade tänkt att köpa samma stol fast i rött men på nätet så såg det ut som att det var en mörkröd färg och i verkligheten var den klarröd så vi valde den svarta istället. Han gillar i alla fall att sitta i den och det är ju det viktiga.

Vi har ju börjat att ge Sam lite gröt och smörgåsrån för att han ska vänja sig vid gluten. Enligt BVC ökar risken för glutenintolerans om barn börjar äta för mycket gluten på en och samma gång så därför ska man börja med små portioner några gånger i veckan för att sakta öka på mängden och tillfällena. Att ge Sam små mängder är inga problem eftersom han tycker det är jätteläskigt att få något med konsistens i munnen. Jag mosade en liten bit banan häromdagen och gav honom, då kräktes han. Jag har även provat med mosad potatis men fått samma resultat. Men igår fick han sitta i sin nya stol och få lite gröt som jag spätt ut med extra mycket vatten så att den nästan var flytande och då gick det minsann att få i honom några teskedar. Det hjälpte om jag tog en sked själv emellan för då blev han väldigt nyfiken och ville testa själv. Den klassiska ”En till mamma, en till dig” verkar fungera :).

Vi firade framgången med ett smörgåsrån till efterrätt, mums!

Eftersom jag har svårt att somna när jag hör grannarna somnar jag alltid med mina hörlurar i öronen. Jag brukar lyssna på gamla sommarprat, podcasts eller P3 dokumentär. Jag brukar välja relativt lättsamma ämnen och lugna röster för att det ska kunna gå att somna till. Igår valde jag att lyssna på Ellen Jelineks sommarprat. Det stod att hon skulle prata om hur hon följde sin dröm och något om att hennes förstfödde hjälpte henne med det. Perfekt tänkte jag. Men ju längre in i programmet jag lyssnade desto mer började jag förstå att detta inte var det enda ämnet. Hon började berätta om sin syster som hade flyttat till Schweiz med sin man och sina tre barn. Systern hade börjat känna sig trött och efter ett tag hade hon gått till en läkare som konstaterade att hon hade leukumi. Där borde jag ha stängt av. Men jag ville ju höra att det hade gått bra, att systern hade blivit frisk. Men det gick inte bra och systern blev inte frisk. Ellens syster dog och sen hände det mer tragiska saker.

Det är INTE bra att lyssna på tragiska livsöden precis när man håller på att somna. Det känns som om man är väldigt mottaglig för ord och berättelser just då. Det man hör tas gärna in i ens drömmar och känslan sitter kvar i kroppen. När Ellen sa ”Mammor FÅR inte dö, mammor SKA inte dö” så brast det för mig. Jag blev jätteledsen och var tvungen att gå upp ur sängen för att inte väcka Andreas och Sam. Sen fick jag sitta i köket lite och dricka ett glas vatten. Jag satte på musik i mina hörlurar istället. Gaslight Anthem blev det för dom gillar jag. Men då kände jag mig nostalgisk istället och tänkte på ljumma sommarkvällar och vänner och mys och då började gråta igen fast av lyckliga minnen. Det var lite kaos kan man säga 🙂

Till slut fick jag lägga mig i soffan (eftersom grannarna fortfarande höll låda inne hos sig) där jag satte på att avsnitt av Sex and the city för att lätta upp stämningen, och där somnade jag till slut.

Imorse på Nyhetsmorgon visade de klippet där Daniel berättar att en liten prinsessa är född och att hans känslor är ”All over the place”. Då brast det för mig igen. Men nu är klockan snart elva och jag har inte gråtit mer så nu tror jag att jag lyckats stänga av gråtkranen 🙂 Jag som trodde att man bara var extra känslig under graviditeteten, men det verkar som att det här med gråteriet är här för att stanna.

Igår var jag på ett träningspass som hette Soma move. Man skulle göra ”djuriska rörelser”. Jag som just nu går och saknar Tanzania lite tänkte att det passade mig perfekt. Och mycket riktigt gjorde vi ställningar som bland annat kallades för ”lejonet”.

Hur föreställer ni er hur man formar kroppen till ett lejon? Jo man sitter typ på huk med tårna i golvet, knäna hängandes ovanför och händerna sträckta långt framför kroppen. Som om lejonet är nyvaket och sträcker på sig.

Det var ett skönt pass med mycket stretch, men även styrka och balans. Jag har börjat få känningar på höger sida i ryggen (den sida som jag bär Sam på mest) så jag får absolut inte slarva med träningen nu.