Sulu

Igår var vi på det årliga aprilskojet. Det är Kinnaströms sportklubb (KSK) som anordnar en lagtävling varje år som går ut på att man i lag ska ta sig runt en 7,5 km slinga där det är en del tävlingar och frågor längst vägen. Vi hade verkligen tur med vädret, strålande sol och 20 grader. Kunde inte varit bättre!

Vi tog med bärselen till Sam och turades om att bära honom. Han var så duktig och höll humöret uppe hela de dryga fyra timmarna det tog för oss att ta oss i mål. När vi var klara gick vi hem till Malins föräldrar och grillade och hade det gött i solen. Jag kollade resultatet idag och vårat lag (Katla) kom på en delad tredjeplats av 23 tävlande lag. Heja oss! Killarna som går under namnet Thunder kom på en elvte plats. Hehe..

Tyvärr glömde jag helt bort att ta några kort igår men Andreas knäppte ett kort på några från gänget så det får bli dom som pryder detta inlägget!

Igår överraskade vi Jenny och Carola med en dubbel babyshower hemma hos Jennys syster i Varberg. Eller de blev inte så överraskade kanske men ändå.

Vi hade picknick i trädgården, lekte några lekar och gav presenter. Det blev en väldigt mysig och rolig dag med fint väder. En av lekarna var att Jenny och Carola skulle gissa vem bebisarna var. Lättare sagt än gjort, men en bild som båda två kände igen var bilden på Andreas när han var liten (bebisen i den röda plyschdräkten). Han är lik sig själv och framförallt är Sam en liten kopia.

Andreas och Sam var hemma under tiden. De var bland annat ute och gungade vilket var Sams första gång och det verkade som att han gillade det 🙂

På långfredagen var vi hemma hos syrran och åt jättegod påskmat som alla var med och bidrog till. Jag och Andreas gjorde lamm som blev gott (som tur var eftersom vi inte lagat det tidigare). Pappa byggde tågbana med Sam som tyckte det var jättespännande att se på tåget som åkte runt runt. Sedan moddade pappa banan lite till med en kulle och viadukt men då hade barnen redan tröttnat 🙂

På påskafton åkte vi till Slottskogen och promenerade runt. Vi gick bland annat till Barnens Zoo där man kunde titta på getter, grisar, kycklingar och ponnys. Sam tyckte väl att djuren var söta och så men han tyckte det var roligare att kolla på sin egen skugga. Alla gillar vi olika.

Sedan drack vi lite kaffe och kopplade av på filten en stund innan det var dags att åka hem och grilla.

Idag, påskdagen, var jag på yoga på förmiddan. Sen tog vi en promenad på eftermiddan och njöt av solen och värmen (!). Sam har fått ärva en gåstol så han har hängt ganska mycket i den. Han går framåt om man håller honom i händerna men om man släpper så stannar han. Andreas fixade i ordning den så den känns som en liten bil nu med hjälp av leksaken som har ratt och gas. Känns bara som en tidsfråga innan Sam kommer åka efter oss och köra på hälsenorna 🙂

Igår träffade jag mina mammakompisar och efter en promenad gick vi hem till en av dem för en fika. Det byggs väldigt mycket just nu i Eriksberg och runt Malins hus i synnerhet. Men på ena sidan kunde man gå in i ett hus, ta en hiss, komma ut på en gårdsplan och sen ta sig vidare in i hennes hus. Vid första hissen blev det lite trångt med tre barnvagnar och alla oss, så jag sa att jag kunde ta trapporna istället. Sam satt kvar i vagnen i hissen med de andra. Malin sa att jag skulle hitta entrén vid våningsplan två eller tre (hon var osäker).

Kanske beror det på mitt dåliga lokalsinne men jag hittade ingen entré. Jag öppnade dörren från trapphuset ut till våning två men där var bara en korridor med lägenheter, jag sprang upp till våning tre och där såg det likadant ut. Nu började jag bli lite stressad för Sams barnvagn stod längst ut i hissen och jag visste att de skulle få det svårt att komma ut hissen om jag inte körde ut hans vagn först. Men jag hittade ingen entré! Jag sprang ner till våning ett och där var det inte heller. Då började jag få cellskräck. Trapphuset var väldigt litet och alla stängda dörrar (och andfåndheten av att springa upp och ner) gjorde att jag började få svårt att andas. Jag sprang upp igen till våningsplan två och där hittade jag en liten bakväg som ledde till en dörr som jag lyckades låsa upp. Då kom jag ut på baksidan av huset. Jag tänkte att jag kunde ta mig runt på utsidan istället men insåg försent att vägen var blockerad av grävmaskiner och annat så man inte fick gå där. Dörren bakom mig slog igen och var sedan låst. Nu var jag på utsidan och de andra någonstans på insidan. Jag kunde inte ringa för telefonen låg i väskan som hängde på vagnen. Jag visste inte om jag skulle börja skratta eller gråta. Jag började bli orolig för Sam. Konstigt kanske eftersom jag litar på tjejerna men det var så frustrerande att inte hitta honom!

Det fanns fortfarande en väg kvar och det var att springa runt huset åt andra hållet istället. Det tog väl fem minuter att ta sig runt men sen hittade jag till Malins hus och började ringa på hennes porttelefon men det var ingen som svarade. De stod ju i ett annat hus (eventuellt fast i en hiss) och väntade på mig. Jag blev helt rådvill och visste liksom inte hur vi skulle komma ur detta. Efter att ha stått kanske tio minuter och ringt på hos Malin (jag tänkte att de förr eller senare borde gå till hennes lägenhet) så kom hon ut från ett annat hus och såg lättad ut när hon såg mig. Hon och Anna hade kommit ur hissen men när jag aldrig dök upp hade de börjat bli oroliga för att någon av byggjobbarna hade dragit in mig i något mörkt förråd eller så. Herregud så dramatiskt det blev.

Stackars lille Sam bara satt där tyst i sin vagn med stora ögon och visste väl inte varför jag inte var där och varför Anna och Malin stod och ropade ”SUSAAAAANNE!” i trapphuset.

Sen blev allt bra. Malin hade gjort en jättegod keylime pie och barnen var på bra humör. Slutet gott, allting gott!

Påsken kommer ju och går på en vecka så jag brukar inte pynta sådär överdådligt. Faktiskt oftast inte alls. Men det börjar kännas viktigare att skapa lite traditioner och mysigt hemma vid högtider nu när Sam finns i vårt liv.

Jag har inte köpt några blommor ännu men björkriset är pyntat och vår enda påskkyckling (tupp?) är framme!

Jag gav en lapp till Sam som han skulle hålla upp för kameran. En ganska enkel uppgift kan man tycka, men inte för en 7-månaders uppenbarligen 🙂

Såhär såg det ut i omvänd bildordning.

I lördags var Andreas på Öl- och whiskeymässan så då åkte jag och Sam hem till Frida och barnen. Sam känner någon slags skräckblandad förtjusning över sina kusiner Hampus och Elin. Han är nyfiken och vill känna lite på dem, fast helst bara titta. Och helst ska de vara några meter bort. Men Hampus och Elin vill inte vara några meter från sin kusin. De vill vara nära, nära. Och gärna pilla på Sam tills han gråter. Och gråter han inte då så säger de ”Böh!”.

Jag och Frida försökte parera så mycket vi kunde men samtidigt tänker jag att han kanske blir mer rädd om man hela tiden håller dem ifrån varandra. Även fast han blir lite pipig runt Hampus och Elin så blir det ändå lite bättre varje gång de ses.

På eftermiddagen åkte vi hem till mamma och pappa och där lyckades Frida ta en bild på Sam och Hampus i fåtöljen. Det ser så idylliskt ut där tre-åringen läser för sin yngre kusin, men Frida var snabb med ipaden och lyckades helt enkelt fånga ett ögonblick mellan Sams nedvridna mungipor.

Idag åkte jag och Sam in till stan en sväng. Vi skulle byta en tröja åt Andreas och köpa ”skor” till Sam.

Vi promenerade bort till Lindholmskajen där man kan ta Älvsnabbaren gratis över till Rosenlund. På fastlandssidan höll de på för fullt med vägarbeten och kajbyggande. Det är mycket som ska rustas upp och göras fint inför Göteborgs 400-årsjubileum. Vi promenerade till Åhléns där Sam var måttligt road över att vara.

När tröjan var bytt gick vi till Espresso house. Där köpte jag min första latte sen augusti och passade på att prova en toast med bacon, mozzarella och avokadoröra (som var supergod). Sam fick kött och rotsaker.

I kassan stod en man framför oss som hade mycket tatueringar, bland annat ett maskingevär i nacken. Han såg lite halvkriminell och farlig ut. När vi slog oss ner hamnade vi vid bordet bredvid honom och hans flickvän. Sam blev jättenyfiken på honom och kunde inte sluta titta (en egenskap han ärvt från sin pappa). Men till min stora förvåning så var killen med maskingevärstatueringen en riktig mjukis och sken upp med hela ansiktet när Sam gav honom ett leende. Han var inte den ende som Sam charmade. Han lyckades få en slängkyss från tre asiatiska tjejer lite längre bort och ett leende med huvudet på snedden av en ensam kvinna. Sam trivdes som fisken i vattnet och lyckades få i sig en hel barnmatsburk av bara farten (första gången det händer).

Mätt i magen gick vi tillbaka till Åhléns för att köpa ett par mjuka skor tll Sam. Han var inte så noga med att sitta i vagnen så han fick sitta i bärselen vilken jag förutseende nog packat med. När han visade tecken på att tröttna på selen så letade jag upp en spegel så han fick spegla sig lite vilket är hans nya favoritsak. Han har till och med börjat pussa på sin spegelbild. Snacka om egenkär :).

När vi var klara så satte jag honom i vagnen igen och började promenera tillbaka till Rosenlund. Vi hann knappt utanför dörren förrän Sam somnade och sen sov han hela båtresan och promenaden hem. Det tar på krafterna att shoppa!