Sulu

Sams inskolning har gått jättebra och Andreas behövde bara vara med de två första dagarna sen har Sam flugit solo. Pedagogerna tyckte inte att det behövdes en andra veckan med inskolning så nästa vecka börjar Sam på ordinarie schema. Näste vecka är även Andreas sista semestervecka och sen börjar allvaret igen. Det blir en ny vardag att vara föräldraledig i ett radhus och en fästman som jobbar en kvart borta istället för trekvart.

Enligt väderprognosen idag ska det bli sommarvarmt igen nästa vecka så vi får försöka maxa den så gott det går. Annars har jag inte direkt något emot den annalkande hösten. Vintern får gärna dröja med allt vad det innebär med vantar och overaller men hösten ser jag alltid fram emot!

Imorgon börjar Sam förskolan! Herregud var dessa veckor har gått fort. Andreas är ledig i två veckor till så han ska vara med på inskolningen. Jag hoppas att det kommer gå bra och att han kommer att trivas med de nya barnen och pedagogerna.

Nu i början kommer han att gå kortare dagar och först om två veckor börjar han på sitt ordinarie schema 9-14 tisdag till torsdag. Det kommer vara konstigt att vara hemma själv med Ellen i så många timmar från att varit tillsammans hela familjen i princip hela tiden denna sommar. Men samtidigt tycker jag det ska bli lite skönt 🙂

Efter att ha haft dåligt väder med regn varje dag det senaste så var denna dag mycket efterlängtad. Sol sol sol! Vi passade på att äta lunch ute och Ellen satt med. Så mycket lättare nu när hon kan sitta i egen stol (även fast hon lika ofta föredrar att sitta i någons knä).

Igår var vi på IKEA med hela familjen. De senaste gångerna har Sam klättrat och pillat på allt helt frenetiskt så vi har haft fullt sjå med att fånga vaser och rädda sängar från att bli sönderhoppade. Vi hade funderat på att skaffa barnvakt till honom men bestämde oss ändå för att göra ett nytt försök med att ta med honom

Denna gången började vi med att äta lunch, vilket gick väldigt smärtfritt. Sam åt bra och Ellen var nöjd. Sen var det dags för blöjbyte på Ellen och därefter gick Andreas med Sam ner till lekrummet där Sam skulle få vara en timma och leka. Det gick bra att lämna och när Andreas mötte upp mig på möbelavdelningen hade Ellen somnat i vagnen så omständigheterna var i största möjliga mån perfekta. Ingen var irriterad, alla var mätta och vi kunde i lugn och ro diskutera och planera våra möbelinköp.

Efter en halvtimma jinxade vi det genom att säga att det gått så bra en halvtimma och nu skulle vi försöka hinna med lampavdelningen också innan det var dags att hämta Sam. Då ringde personalen till Andreas och sa att Sam längtade efter sin mamma och pappa. Andreas gick och hämtade honom och det visade sig att Sam behövde byta blöja och när det väl var avklarat så var det liksom ingen idé att lämna in honom där igen.

Vi hade innan bestämt oss för att ge Sam lite utrymme och inte tjata på honom hela tiden. I vår enfald trodde vi att han skulle bli mer lugn då och lyssna på oss. Vi lät honom köra Ellen i vagnen och han fick även stå i varuvagnen och leka och låtsas styra, men sen tröttnade han och ville gå själv. Jag hann knappt lyfta ur honom ur vagnen förrän hans små fötter sprang iväg med honom.

Ellen hade vid det här laget vaknat och jag märkte att hon behövde byta blöja igen och började fundera på var närmaste toalett var.

Jag såg att Sam sprang till en gång bland lamporna men när jag kikade in där så var han inte där. Oturligt nog så fanns det en genväg där till entrén till varuhuset och även en glugg in till lekrummet. Rakt fram fanns även en genväg till ta-själv lagret. Jag sa till Andreas att jag inte hittade Sam och han lubbade iväg på en gång för att leta, men det var ju helt omöjligt att veta åt vilket håll han hade sprungit.

Efter några minuter kom Andreas tillbaka med ett lätt paniskt utryck i ansiktet och sa att han inte hittade Sam och sen sprang han iväg igen. Jag såg då två personal så jag ursäktade mig och sa att min son på 3 år just försvunnit. Deras utryck byttes snabbt från glatt till allvarligt och sa att jag hade tur att jag frågat just de två eftersom de var säkerhetsansvariga på varuhuset. Tjejen gick iväg på en gång och letade och killen ringde så att det gjordes ett utrop i högtalarna ”Kod 99 på mattavdelningen”. Han frågade hur Sam såg ut och jag svarade blont, lockigt hår, 3 år gammal, heter Sam, har blå jeans och en t-shirt med blå båtar på (det visade sig sen att han hade en grå tröja med dinosaurier på sig och t-shirten under hade pirater och skattkistor på sig och alltså inga båtar…)

En efter en kom det personal fram till oss och säkerhetskillen gav signalementet och gav dem områden som de skulle leta på. De var så duktiga och lugna men samtidigt seriösa och hade uppenbarligen en väl inövad rutin för hur de skulle agera.

Andreas kom tillbaka och nu ännu mer stressad när han fortfarande inte hittat Sam. Jag sa att jag hade tagit kontakt med personalen och säkerhetskillen försökte lugna ner Andreas med sägningar som att ”Det här händer oftare än ni tror”, ”Jag har också en tre-åring hemma så jag förstår er oro men vi kommer hitta honom”. Strax därefter ringde det på hans telefon och han nickad uppmuntrande mot oss – de hade hittat Sam!

En tjej från restaurangen kom gåendes med en helt ovetandes Sam som hon hade hittat lekandes i trappan (utan skor vilka han hade tagit av sig). Säkerhetskillen avblåste ”kod 99” och vi var lättade och arga på samma gång. Sam fortfarande helt ovetande började kommentera att säkerhetskillen hade ”mycket grejer” och ville titta på hans walkie-talkie och låna hans penna.

Resten av besöket fick Sam sitta i varuvagnen tittandes på Äventyr i tid och rum på Andreas mobiltelefon.

Vi lyckade ändå köpa allt det vi tänkt vilket jag är helt imponerad av. Vi fick med oss gångjärn och annat småpill som behövdes. Visserligen 6 stycken fler glödlampor än vad vi behövde men hellre åt det hållet 🙂 Det slog mig att det är väldigt skönt att ett av våra två barn fortfarande inte kan förflytta sig själv. Måtte hon bli en ”late bloomer” och lära sig gå någon gång i 2 årsåldern!

Såhär blev i alla fall en del av slutresultatet av IKEA inköpen – en Bestå förvaringsmöbel med Laxvikenluckor. Mattan är från Jotex.

Vi har ju numera en stor skog som granne och vi har börjat utforska den så smått. Det finns både hallon och blåbär men framförallt finns det k a n t a r e l l e r!

Emelie och Thomas med barn var här och hälsade på förra veckan och de sa att det såg ut som en kantarellskog, och mycket riktigt så hittade de på ett ställe där det växte. Även grannarna har hittat kantareller och idag kom en av dem över med en stor skål full av kantareller som han tyckte vi skulle ha. Så snällt! Andreas var i full färd med middagen så det fick bli en kantarellsås till torsken och det blev supergott!

Sam har ju hittat en kompis, Olle, bland grannarna och de är ute och leker mycket tillsammans. Vi är lite oroliga för att de ska få för sig att gå upp i skogen själva och gå vilse men än så länge har de bara hållit till i skogsbrynet.

Häromdagen var vi hos Marcus och Charlotte och kokade vinbärssaft. De har ett par vinbärsbuskar i trädgården som bågnade av knallröda vinbär så vi gjorde en insats och plockade av så många vi orkade.

Barnen var jätteduktiga och hjälpte också till att plocka. Till en början i alla fall sen tröttnade dom. Sam plockade ner kanske 10 stycken i sin stora burk och sen var han klar tyckte han. Hampus och Elin hittade sniglar som de gjorde ”sängar” till i form av löv och sen la de sniglarna uppe i ett träd. Ellen sov mestadels i sin vagn och Sigrid hade full sjå att hänga med sina äldre kusiner.

Saftkok var relativt nytt för oss alla men vi fick till det tillslut. 7 liter vinbär blev cirka 1,5 liter saft per familj att ta hem och fika på. Och god blev den också!

Nu har vi bott i huset i dryg en vecka och börjar så smått komma i ordning så jag har lite energi över igen till att inte bara stirra in i TVn på kvällarna 🙂

Vi trivs bra men fortfarande svårt att inse att detta är vårt nya ”hemma” och att vi ska bo här nu framöver. En granne sa att det kommer ta alla årstider innan man landar och kanske är det så.

Vi sitter ute på altanen så mycket vi kan. Vi har inte köpt ett parasoll ännu så Andreas satte Ellen i den lilla skugga som fanns och satte på henne en liten mössa imorse 🙂

Vi har inte så mycket möblerat ännu i vardagsrummet så det finns gott om plats att leka på nu när flyttkartongerna är borta. Ändå hamnar Sam titt som tätt i babygymmet tillsammans med Ellen.

Vi har grillat mycket och det är så fantastiskt kul att vi kan göra det på ett enkelt sätt i motsats till hur vi bodde förut där jag langade saker genom vardagsrumsfönstret till Andreas som fick stå ute och passa grillen.

Sam leker mycket mer med sina bilar nu och cyklar med dem upp och ner för gatan. Till och med tvättat dom lite när han tyckte att de var för grusiga.

Vi har fått soptunnor nu efter att ha varit utan i 6 dagar men fortfarande inga svarta sopsäckar så vi kan inte sortera matavfallet…

I jämförelse med Ellen känner jag mig väldigt solbränd 🙂

Vi var i Varberg i fredags och badade i Apelviken med kompisarna. Ellen sov i vagnen och hängde i ”soltältet”. Hon verkade trivas bra på stranden trots värmen.

Imorgon kommer Andreas syster med familj och hälsar på vilket vi ser fram emot!

Sam har kommit in i en riktig fantasiperiod. Vi låtsas och leker och ser saker som inte finns och så leker vi med de/dem också. Kanske har han alltid haft denna fantasi men det är först nu när han pratar som han kan uttrycka den.

Vi bakar tårtor och bullar med play doh leran och sen säger Sam:

”Nämen, nu kommer dom!”

”Vem är det som kommer?”

”Alla barnen! Kom mamma, kom!”

Vi går till dörren och låser upp och Sam tittar ut i trapphuset och utbrister:

”Hej! Hej alla barnen! Kom in!”

Och så släpper vi in dom och går sedan tillbaka till köket där vi fikar på allt vi bakat med leran.

Igår var vi och grillade i Färjenäsparken. Vi passar på att suga ut det sista i området nu innan vi flyttar och detta inte längre kommer att vara ”hemma”

Efter grillningen lekte vi i lekparken. Sam är totalt orädd och provar det mesta. Efter en timma ville jag gå hem (Andreas hade åkt i förtid för att handla mat) men Sam ville inte gå hem. Till slut sa jag ”Då går mamma då”, vilket alltid brukar funka men denna gången sa Sam bara ”OK, Hej då mamma!”. Jag gick och ställde mig bakom några buskar för att ha koll på honom men Sam bara sprang längre bort i parken och fortsatte att leka. Efter 5 minuter så var jag tvungen att visa mig igen och då sa han bara ”Hej mamma!” Precis som att det var roligt att jag var där. Det är väl bra att han är en trygg liten kille men hade varit bättre om han var lite mer försiktig 🙂

Tidigare i veckan kom glassbilen igen och denna gången var vi mer förberedda. Vi visste var den skulle komma och ungefär när. Jag och Sam gick ut och väntade (jag fick aldrig något sms som jag skulle få en kvart innan den kom) och sen kom den då äntligen.

Sam hade förra gången fått en guldpeng av glassgubben som han denna gången skulle lämna åter och då få välja en glasspinne. Han valde den han ville ha och sen insisterade han på att få en påse till den också. Det blev en stor påse till en liten glass…

Igår var jag och Ellen och hälsade på min mormor och efteråt gick vi till Skrädderiet och åt lunch. Ellens första lunch på café och hon verkade gilla det 🙂

Fotbolls EM börjar lida mot sitt slut tror jag. Men några matcher är kvar. Efter Sverige började alla svenskar heja på Island istället eftersom Lagerbäck är tränare där. Ett nytt intresse för Island har plötsligt väckts och det skulle inte förvåna mig om det även kommer märkas på svenskar som bestämmer sig för att åka till Island och turista lite.

Målgester är oftast töntiga tycker jag. I alla fall om de inte blir glada utan istället sätter handen till örat för att höra mer jubel, eller när de bara ska se ”hårda” och oberörda ut. Mycket roligare att se att folk faktiskt blir glada när de gör mål. Och nedan är ett klipp på Islänningar som inte bara blir glada utan också väldigt kreativa. Jag undrar om de har bestämt sina charader innan matchen, typ att på mål 1 gör vi denna och på mål 2 denna, eller om de bara är snabba på att hänga på när någon startar igång ett 🙂