Andreas har beställt ett par VR-glasögon som vi nu har testat här hemma. Sam älskar det och vill bara se mera mera mera! 🙂 Det är en typ av låda i kartong som man lägger sin mobil inuti. Sen sätter man på speciella anpassade videos på youtube och trots av kvalitén är lite dålig så känns det som virtual reality. Man blir lite illamående ibland men det är riktigt coolt!
Hösten är här och det går inte längre att förneka. Nu är mössor och vantar ett måste innan man går utanför dörren. Jag letade i ärvegodslådan efter mössa till Ellen och hittade några stycken som passar. Ellen var inte direkt road över att prova mössor men varje gång jag tog fram telefonen och skulle fota henne så skärpte hon till sig lite och vad det såg ut som försökte le (jo min 5-månaders är så smart att hon förstår att man ska le på kort).
Igår bakade jag och Sam bullar. Vi har bakat tillsammans tidigare men igår var första gången han hjälpt till på riktigt 🙂 Han rörde i skålar, kavlade och strösslade pärlsocker. Jätteduktig var han och han hjälper ju så gärna till. Jag vill, jag vill! Jag får göra? Jag får göra? Jag smider när järnet är varmt och passar på att även ta fram dammsugaren….nu när han ju så gärna hjälper till så kan han väl lika gott göra lite nytta 🙂
Ellen äter fortfarande på nätterna så att hon vaknade 03.30 är inte ovanligt i sig. Men att hon inte somnar om hör lyckligtvis till ovanligheterna. Men inatt kunde hon helt enkelt inte somna om, och efter att ha försökt få henne att somna i en halvtimma så gick jag helt enkelt upp med henne istället för att riskera väcka Sam och så att Andreas fick sova.
Vi gick ner, jag satte på kaffebryggaren och parkerade Ellen på golvet bland hennes leksaker. Sen såg vi en dokumentär på Netflix som hette The Barkely Marathons som handlade om ett extremt jobbigt terränglopp i Tennessee. Vi tog en kort power nap på soffan och sen var dagen igång 06.30.
Jag skulle kunnat passa på att sova när Ellen sov middag och Sam var på förskolan men jag hade ingen ro. Den riktiga tröttheten satte in vid 15-tiden men då var det high life här hemma så då var det omöjligt. Nu är kl snart 21 och jag borde väl gå och lägga mig snart men det är så skönt dessa timmar när båda barnen sover och man får en stund för sig själv.
Jag har skrivit tidigare om Sams fantasi och om hur han går och öppnar ytterdörren för att släppa in sina låtsaskompisar och sedan leker med dom. Det har inte direkt blivit mindre av den varan, snarare mer och det tycker jag är roligt. Kanske ska jag inte uppmuntra det så mycket som jag gör men fantasi är en sån viktig egenskap att ha tycker jag så jag hjälper gärna till att utveckla den. Förhoppningsvis vet han någonstans att det bara är lek (eller så ser han och hör på riktigt alla gubbarna har pratar med och det kanske blir ett problem längre fram… 🙂 )
Idag har vi varit ute och gått på förmiddagen. Vi gick in på en grusväg vi inte gått på tidigare för att vi var nyfikna på vad som fanns där längre fram. Vi närmade oss ett hus och då började ett par hundar skälla. Då var det dags att vända och gå tillbaka tyckte jag men Sam hade en annan lösning:
”Men mamma, jag är en superhjälte! Jag har en filt där bak och jag kan flyga! Du håller i vagnen och jag håller dig i handen så flyger vi – fort och högt!”
Eftersom sömnen numera intas i sjok om ca 3 timmar i taget så är väl inte hjärnan vad den brukat vara. Eller den har inte fungerat optimalt sen början på 2013 när jag blev gravid med Sam. Men det är något jag försöker sluta noja och vara frustrerad över och istället försöka komma på ”hacks” så jag kan hjälpa mig själv att minnas. En sak är att ta bilder. Jag tar i princip bilder med min telefon varje dag. Och det är inte bara på min ljuvliga barn utan också på exempelvis Sams fack på förskolan så jag vet vad det innehåller och vilka extrakläder jag ska ta med mig dagen efter.
Annars då? Jo jag har kommit på att jag överkonsumerar färgen blå. Det är min favoritfärg och med en treårig pojk som ska ha kläder och skor så är det svårt att inte missbruka blått eftersom allt i princip som går att köpa till honom är blått. Men nu ser till och med jag att det börjar gå över styr 🙂
I söndags fyllde jag år och vi åkte tillsammans med mamma, pappa och Sigrid till Strömma farmlodge där det var loppis. Charlotte hade ett bord tillsammans med hennes kompis och vi passade på att göra en utflykt i det fina höstvädret. Sam fyndade en brandbil för 10 spänn och jag köpte en söt mössa till Ellen som tyvärr visade sig sen vara för liten. Efteråt åkte vi hem till Björketorp och fikade.
Ellen blir mer och mer stadig för varje dag. Hon gillar att sitta och greja med lite leksaker nu. När Sam var liten fick han en leksak från Emelie och Thomas som är typ som någon slags larv med tre stora knappar som man trycker på så de blinkar och samtidigt spelar den musik. Ellen har just börjat fatta intresse för den och den går på högvarv här hemma just nu. Tänk om barn kunde vara lite mer minimalistiska och gilla att leka med träsaker som inte låter och som har fina neutrala färger? 🙂
I onsdags var Frida, Elin och Hampus här och hälsade på. Jag och Ellen smet iväg en timma för att vara med på ”Kryp-in” som anordnas på biblioteket i Bollebygd. Supermysigt är det. Det kommer en tjej som spelar gitarr och har med sig böcker och lådor och handdockor och leker, sjunger och spelar för barnen (som alla är ca 5 månader gamla). Att de kan få så mycket utbyte av det (eller varandra) trodde jag inte men man ser verkligen på Ellen att hon tycker det är roligt!
När vi kom tillbaka hem igen så blev det lunch och sen gick vi ner till lekparken en stund och gungade mest. Att det kan vara så kul att gunga? Det där ”killet” i magen tröttnar man liksom aldrig på. Mera mera! Högre högre! Upp till måneeeeeeen!!!
