Sulu

And here´s Sam!

Det är ju väldigt inne nu bland kändisar att flytta till USA i några månader eller ett år. Helst Los Angeles. Sen kan man följa dem på deras bloggar om hur de hajkar i bergen och fikar och shoppar med palmer i bakgrunden. Jag tycker det ser helt fantastiskt ut och skulle gärna göra samma sak någon gång i livet.

Det är ju inget nytt fenomen att emigrera till Amerikat. Vi svenskar började väl åka dit någon gång på slutet av 1800-talet med drömmen om att äga egen mark och bygga sig ett bättre liv. Sedan dess har vi svenskar varit fascinerade av USA.

På svensk TV går det väl mestadels amerikanskproducerade serier och filmer. Och i skolan lär vi oss engelska från tidig ålder. Det är väl då inte så konstigt att de flesta kan förstå och prata engelska idag och därför är en flytt till USA inte ett så stort steg ändå. Att kunna språket när man emigrerar till ett annat land är ju ett stort plus.

Mina föräldrar bodde i USA i ett år eller två på slutet av 70-talet (eller var det i början på 80-talet?). Pappa jobbade med John Deeres och mamma extraknäckte som barnvakt. På en hel livstid sett så var de bara där en kort stund men den tiden har ändå spelat en ganska stor roll i deras liv. De lärde känna en massa folk, en annan kultur och såg och upplevde saker som de aldrig skulle ha kunnat vara med om hemma. Så det är nog ganska mycket värt att resa iväg ibland och se andra platser. Jag läste en gång att det är ett sätt att förlänga livet på. En vecka utomlands känns ju som två eller tre veckor hemma. Mina fyra månader i Frankrike kändes som ett år minst (mest kanske på grund av saknad till Andreas), och när vi var i Tanzania i två veckor för några år sedan så kändes det som om jag varit borta från jobbet i två månader. Det handlar, antar jag, om nya intryck. Hemma i vardagen rullar livet på, men när man byter miljö och får nya intryck får hjärnan en del annat att bearbeta och sortera. Tänk då hur det är för Sam. Det mesta är nytt för honom hela tiden. Det räcker att han ser något litet som vi andra tar för givet så spärrar han upp ögonen och liksom tänker för sig själv ”WOOOW”. Typ som killen som såg dubbla regnbågar.

Vad vill jag komma med detta då? Jag vet inte, men jag ville nog bara skriva och drömma lite om hur det vore att bo utomlands ett tag.

Häromdagen när jag och Sam var och handlade sa Sam att han ville hjälpa till lite. Han kunde dra korgen tyckte han. Och det kunde han ju! Jag drog vagnen och Sam drog korgen. Barnarbete när det är som bäst 🙂

Sam har egentligen aldrig haft någon napp. Vi provade att ge honom den när han var några veckor gammal men han kunde aldrig hålla den kvar och verkade inte så noga med den så vi slutade att ge den till honom. Det har gått bra ändå utan napp.

Vi har en massa nappar hemma. Dels fick jag några stycken i babyshowerpresent och sedan köpte jag en del olika för att se om det var någon speciell han föredrog. Häromdagen gav jag honom en napp, mest som en leksak och för att han skulle vara lite lugn när jag bytte blöja. På kvällen fick han tag i den och låg och snuttade helt lugnt på sin filt. Bra grej det där med napp, de blir så tysta! 🙂

Men kanske är det konstigt att börja med napp när man är åtta månader?

Vi har hunnit med mycket under helgen hemma. Vi har ätiti lunch hos farmor, fikat hos mormor, träffat minstingen Viggo, lekt med Sams kusiner, fixat i trädgården, badat i dammen och varit på babysim.

Viggo, som snart är en månad gammal, var så liten och söt! Man hör ju hela tiden att första tiden går fort och att barnen växer så det knakar, och det blev väldigt tydligt när man såg Viggo och Sam tillsammans. I höstas var Sam lika liten och det är nästan svårt att förstå.

Andreas kom hem vid 19-tiden idag så Catta hängde med på babysimmet. Sam tyckte det var roligare att bada denna gången och var piggare i bassängen än förra gången då han mest bara ville vila huvudet mot min axel. Vi gjorde två dyk och på det första fick han världens kallsup men det andra gick bättre. Simläraren sa att det inte är så mycket mer att göra än att träna men det är så synd om honom när han kommer upp till ytan med en skräckslagen blick och hostar frenetiskt. Men han återhämtar sig snabbt och börjar plaska igen. Det var jättekul att Catta kunde hänga med och hjälpa till med ombyten och så med Sam. Hon lyckades få på Sam kläderna igen trots protester och det är inte det enklaste. Han var lite trött efter simmet och helgen så då blir han lite mammig och klängig men det gick bra ändå.

Jag avslutar med en bild på lilla Elin när hon var ute och gick med vovven (eller när han var ute och gick med henne).

Andreas har åkt till Spanien med sina kompisar över helgen och då passade jag och Sam på att också åka iväg. Vi kom inte lika långt men väl till Björketorp!

Det var väldigt varmt igår men framåt kvällen landade temperaturen på mer behagliga grader. När Sam hade somnat gick jag och mamma och satte oss vid dammen och drack varsin öl. Så mysig kväll!

… händer det ofta att jag och Andreas kollar på bilder och videos på honom. Vi kan visst inte få nog av vår lille pöjk!

Idag har det varit soligt och varmt. Sam har varit ganska trött idag och sovit fler gånger än vad han brukar, men en liten sväng till lekparken blev det ändå. Vi hann med några minuter på gungan och lite plock med barkbitar och kottar innan han somnade om i vagnen.

I lördags var det dags för Göteborgsvarvet. Andreas stod över men Åke sprang. Han fick tyvärr ingen bra uppladdning eftersom vi satt på en buss på väg till varvet som blev kraftigt försenad. Åke missade sin start och fick starta med gruppen efter. Men trots detta så gjorde han en bra tid på 2.20 timmar!

Såhär i efterhand skulle vi nog stannat kvar på Hisingen med Sam och struntat i att knö på bussen till Slottsskogen med alla löpare och åskådare. Sam blev rastlös och hungrig. Han kräktes upp maten jag gav honom och blev jätteledsen så jag och Andreas fick kliva av bussen och ge honom nappflaska och försöka torka av honom och vagnen så gott vi kunde. Inga-Lena och Åke åkte vidare till Marklandsgatan där Inga-Lena fick invänta oss medan Åke sprang mot starten.

Väl framme var väl humören inte på topp och det kändes stressigt med allt folk och hög musik. Vi hittade tillslut en gräsplätt där vi slog oss ner och skulle ge Sam lite mat som var varm. Men han fick kvälningar av den och då kändes det ganska misslyckat. Vi funderade en stund på om vi skulle åka hem istället eftersom Sam hade ätit så lite. Men vi bestämde oss för att avvakta, få i oss lite mat själva och andas ut lite. Det var rätt beslut! Sam fick en inplastad ölkorv som han var nöjd att leka med och våra axlar sjönk en decimeter eller två.

Efter en trekvart eller så begav vi oss till målfållan för att se Åke gå i mål. Han såg pigg ut och joggade tappert in i mål trots stumma ben.

När vi kom hem skålade vi i champagne, åt grillat kött och rabarberpaj och sen stupade vi en efter en i säng. Slutet gott, allting gott! 🙂

Nu är den blå linjen dragen som ska leda de 64 tusen löparna runt Göteborgsvarvet på lördag. Idag var jag och Sam och hämtade ut några nummerlappar på Frölunda borg. Sams farfar ska springa och eventuellt Andreas (han kommer nog bestämma sig i sista minuten).

Det har varit klockrent väder idag och det ser ut att hålla sig tills på lördag. Vi promenerade runt i Kungsladugård och Majorna och bara njöt av solen, landshövdingshusen och atmosfären. Det finns så många fina områden i Göteborg och det är kul att hänga i områden som man annars inte är i så ofta. Jag älskar ju vårt hemområde Norra älvstranden men jag skulle lätt kunna tänka mig att flytta exempelvis hit i Kungsladugård.

Sam har börjat protestera vilt när jag ska sätta på honom kläder för utgång, men när han väl är i vagnen så är det bara att gilla läget!