”Men pappaaaa, det är jättetidigt och jag har knappt vaknat än. Måste du ta kort nu??!
”Jaha, så vill du att jag ska le också. Jag vet det för du säger mitt namn på ett sånt där överkäckt sätt. Jaja, jag gör ett försök till leende”
”Nähh, det går inte. Åk till jobbet istället så jag kan somna om.”
Några timmar senare….
”Jaha, nu var det mammas tur att ta fram kameran. Jag får väl försöka le åt henne också då så inte hon blir ledsen.”
”Oj, nu gick det bättre! Men jag behöver ju inte bara sitta här och le, jag kan visa hur lång jag är också. Ska jag det mamma?”
”Såhäääär lång är jag nu. Titta! Jag behöver snart en egen soffa att ligga i på kvällarna. Ska jag visa en sak till? Jag kan härma en bebis och hålla i fötterna!”
”Så, nu har jag gjort vad jag kunnat för att underhålla dig mamma. Nu vill jag ta det lugnt ett tag, ok?”
