Sommaren 2011 var jag och Andreas tillsammans med våra vänner Jesper och Malin på ön Krk (fråga mig inte om uttal, vi sa ”Körk”) i Kroatien. En semester som bokades sent en kväll efter en box med rödvin och wii-turnering. Väldigt spontant och väldigt härligt.
Vi bodde i Baška i en lägenhet uppe på en kulle med en balkong som hade utsikt över havet. Där satt vi varje kväll och spelade chicago innan vi gjorde oss färdiga för middagen nere på stan. Det var aldrig några problem att få plats på restaurangerna eftersom vi alltid var tidigt ute. (Vi upptäckte inte förrän den dagen vi åkte hem att det inte är en timmas tidsskillnad mellan Kroatien och Sverige som vi hade gått och trott hela veckan, det är ingen tidsskillnad alls visade det sig).
Efter middagarna gick vi vidare till någon bar och tog en drink. En kväll gick vi förbi ett ställe där vi hörde två killar som satt och spelade och sjöng. Det lät så bra att vi slog oss ner och beställde in varsin long island ice tea som blev lite av den traditionella Krk-drinken för oss.
När killarna drog igång ännu en låt så ställde sig håret på mina armar rätt upp. Dino Jelusić, som han hette som sjöng, hade en otroligt bra röst och det var en sån härlig stämning i lokalen. Tänk er sommar, sent på kvällen (nja inte så sent som vi trodde då), fortfarande helt ljummen luft och sen två trubadurer som sjunger med en sån inlevelse att man bara vill krama om dom (ja drinkarna spelade väl in på vår begeistring). De följande kvällarna gick vi dit igen för att höra dom spela sina covers på amerikansk rockmusik.
Varför berättar jag det här? Jo Sam har ärvt en pyjamas med cowboy-tryck på och det var därför jag kom att tänka på Krk-semestern. Bon Jovis låt Wanted dead or alive var en av de låtarna som jag tyckte Dino och hans kompis gjorde allra bäst (texten går ”I’m a cowboy, on a steel horse I ride. I’m wanted dead or alive”). Tyvärr verkar jag ha missat att filma just den låten, men jag har faktiskt en mobilinspelning från när de spelade Whitesnakes ”Here I go again on my own”.