Mumin

Förra veckan var några jobbarkompisar här och hälsade på. Jätteroligt att träffa dom, kändes som evigheter sen. Jag var lite nervös för att Sam skulle gråta mycket (han är lite gnällig på kvällarna) men det gick jättebra.

Sam fick två tallrikar och en pipmugg med Muminmotiv av tjejerna.

På ett sätt känns det som att det är lång tid kvar innan han kan använda händerna till att hålla i en pipmugg, men samtidigt känns det som att tiden för pipmugg snart är här. Igår tyckte jag att han kollade lite på sina händer. Men idag har han inte gjort det så det kanske bara var en tillfällighet :).

Innan idag när jag satt och matade honom började han gråta. Inget vanligt gråt utan det lät som om han hade jätteont. Antagligen var det magknip, men han var otröstlig. Han skrek så han nästan tappade andan. Jag kände mig väldigt hjälplös då. Det är ju så svårt när han inte kan berätta vad som är fel. Men tillslut lugnade han ner sig och somnade i min famn. När han vaknade till sen var han sitt vanliga glada jag. Då var det extra skönt att se hans söta leende!