Ellen äter fortfarande på nätterna så att hon vaknade 03.30 är inte ovanligt i sig. Men att hon inte somnar om hör lyckligtvis till ovanligheterna. Men inatt kunde hon helt enkelt inte somna om, och efter att ha försökt få henne att somna i en halvtimma så gick jag helt enkelt upp med henne istället för att riskera väcka Sam och så att Andreas fick sova.
Vi gick ner, jag satte på kaffebryggaren och parkerade Ellen på golvet bland hennes leksaker. Sen såg vi en dokumentär på Netflix som hette The Barkely Marathons som handlade om ett extremt jobbigt terränglopp i Tennessee. Vi tog en kort power nap på soffan och sen var dagen igång 06.30.
Jag skulle kunnat passa på att sova när Ellen sov middag och Sam var på förskolan men jag hade ingen ro. Den riktiga tröttheten satte in vid 15-tiden men då var det high life här hemma så då var det omöjligt. Nu är kl snart 21 och jag borde väl gå och lägga mig snart men det är så skönt dessa timmar när båda barnen sover och man får en stund för sig själv.
