Imorse skulle jag lämna Sam på förskolan. Hittills har Andreas gjort det på väg till jobbet men han var iväg på kundmöte och middag igår och fick lyxigt nog sova på hotell i natt så imorse roddade jag själv.
Jag tyckte ändå att vi var ute i god tid men barn är ju som bekant ganska oberäkneliga. Ellen var tvungen att morna sig längre än jag trodde innan hon var sugen på att äta och Sam behövde byta blöja precis innan vi gick utanför dörren (klassiker) så jag var ganska svettig när vi kom fram fem minuter innan frukosten. Och sen blev Sam jätteledsen när vi skulle säga hejdå. Han grät och klamrade sig fast vid mig. Hatar verkligen att lämna då. Att man ska behöva bända loss armarna och lämna över honom till någon annan och med ett leende ändå säga ”Hejdå gubben, vi ses i eftermiddag!”. Usch usch usch! Även om jag vet att det går över snabbt så fort jag gått så känns det alltid lika illa.
Men nu är det snart dags att hämta honom igen! Det är uppehåll ute och lite soldis. Imorgon ska det nog regna mest hela dagen så i eftermiddag blir det nog lite häng i lekparken innan middagen. ”Passa på” och så vidare.
Sam kan inte få nog av sin lillasyster och vill krama och hålla henne mest hela tiden. Vi försöker parera när det blir lite för mycket men samtidigt är det ju så roligt att han tycker om henne och vill vara med henne. Ett lyxproblem kan tyckas.
