Jobb är en sak, att leva är en annan? Men om vi spenderar största delen av vår vakna tid på jobbet så hinner vi inte med så mycket liv. Det är ju därför det är så viktigt att trivas på sitt jobb. INGEN tackar en för att man stannar kvar och är lojal (och vantrivs) istället för att fortsätta leta efter jobbet med stort J. Så länge man är anställd får man i regel inte ta del av vinster som du hjälper till att tjäna in åt företaget. Visserligen säkrar du upp din anställning genom att se till att det finns pengar att betala ut lön, men du kan aldrig vara säker på att de i en nedskärning inte bestämmer sig för att ge dig kicken.
Så bittert detta låter, det var inte meningen. Det var bara det att jag kom och tänka på en kollega jag hade som fick cancer för tredje gången i sitt liv. Denna gång allvarligare än någonsin. Strålning och cytostatika hjälpte inte så sista utvägen vara att slå ut immunförsvaret, ge henne en benmärgstransplantation och hoppas på att kroppen jobbade med henne och inte mot henne. Mot en framtid och inte mot ett slut. När hon låg där på sjukhuset, isolerad på grund av infektionsrisken, så berättade hon för mig vad hon tänkte. Hon sa att tankarna såklart gick till hennes barn och barnbarn. Att hon inte kände sig klar. Hon ville ha mer tid. Inte en gång tänkte hon ”Jag borde ha jobbat mer”.
Så varför jobbar vi så mycket? Om man älskar sitt jobb så känns jobbet inte som ett jobb säger de, och det kan säkert stämma. Det har jag själv upplevt i perioder på mitt jobb. Att det har varit så roligt och inspirerande att det uppfyller en istället för att vara en börda på axlarna. Men nu när Sam finns i våra liv tror jag det kan bli svårare att tycka att tiden på jobbet är mer värd än tiden med honom. Vad får jag på jobbet som överväger timmar utan sällskap av min son? Nu är det ju så att jag faktiskt ser fram emot att börja jobba. Jag tror att jag behöver det till och med. Men det ligger också på mig att se till att jag får ut något av jobbet. Att jag känner glädje och inspiration av mina arbetsuppgifter och kollegor. Och det handlar mycket om inställning hos mig tror jag.
I torsdags lyssnade jag till en entreprenör som sa att hon måste ”nollställa” sig själv flera gånger om dagen. Hennes grundinställning var alltid positiv men människor som hade en negativ inställning och som såg hinder istället för möjligheter försökte hela tiden bromsa henne och dra ner henne i negativitetet. Därför nollställde hon sig mentalt och jobbade på att ha roligt istället för tråkigt. Då tror jag att man lättare kan motivera timmarna på jobbet som något ”värt”, även om tiden hemma med familjen såklart är det viktigaste av allt.
