Idag var jag och Sam på lekplatsen och gungade lite.
Efter gungningen satte jag honom i någon slags grej som man kan gunga åt alla sidor och kanter. Då kom det fram en söt tjej och gungade till rejält så att Sam höll på att tappa balansen, ”Det är såhär man ska göra”, sa hon innan hon sprang vidare till nästa leksak. Jag tog tag i Sams arm så han inte skulle falla omkull.
Sam tyckte tjejen var jättegullig och höll koll på henne hela tiden var hon var. Efter en liten stund kom hon tillbaka och Sam sken upp. Hon berättade vad hon hette och att hon var sex år gammal. Sen gick hon och hämtade en handfull med kottar och spån och räckte fram till Sam. Jag sa att det nog inte var en sån bra idé att ge honom det eftersom han stoppar allt i munnen. Då kastade hon bort allt men behöll en liten kotte som hon sträckte fram till Sam. Jag fick säga samma sak en gång till men då svarade hon att hon faktiskt inte tänkte ge den till honom. Och det gjorde hon inte. Istället gungade hon hårdhänt i ”gungan” samtidigt som hon fintade runt på kotten som Sam såklart sträckte sig efter. Han log hela tiden stackaren, förstod inte att hon retades med honom. Tillslut kände jag att mitt hjärta snörptes åt mot all den ovilja som hon riktade mot Sam samtidigt som han bara log oskyldigt tillbaka. Jag lyfte upp Sam och sa att han inte ville leka mer. Sen satte jag honom i vagnen och gick därifrån.
Usch, ska han verkligen börja på dagis?
