I lördags var Andreas på Öl- och whiskeymässan så då åkte jag och Sam hem till Frida och barnen. Sam känner någon slags skräckblandad förtjusning över sina kusiner Hampus och Elin. Han är nyfiken och vill känna lite på dem, fast helst bara titta. Och helst ska de vara några meter bort. Men Hampus och Elin vill inte vara några meter från sin kusin. De vill vara nära, nära. Och gärna pilla på Sam tills han gråter. Och gråter han inte då så säger de ”Böh!”.
Jag och Frida försökte parera så mycket vi kunde men samtidigt tänker jag att han kanske blir mer rädd om man hela tiden håller dem ifrån varandra. Även fast han blir lite pipig runt Hampus och Elin så blir det ändå lite bättre varje gång de ses.
På eftermiddagen åkte vi hem till mamma och pappa och där lyckades Frida ta en bild på Sam och Hampus i fåtöljen. Det ser så idylliskt ut där tre-åringen läser för sin yngre kusin, men Frida var snabb med ipaden och lyckades helt enkelt fånga ett ögonblick mellan Sams nedvridna mungipor.
